Ja, så har då min arbetsträning kickat igång.
Mina första pass var onsdag & torsdag kväll mellan kl 21:00-23:00 inga jättelånga pas, men i alla fall en början :)
Himla roligt att vara tillbaka på jobbet och träffa några av sina arbetskamrater som man inte sett på jättelänge, förhoppningsvis jobbar några fler av dem i nästa vecka då det är dags igen.
Med tanke på den begränsade tiden på jobbet så har jag i stort sett hunnit med rapportering av patienter, gå runt och hälsa/titta till alla patienter och svara på några larm innan det var dags att gå hem.
Det känns av i ryggen, men då främst i ryggmuskulaturen och det är ingenting konstigt, och så länge jag försöker ta mig tid att sätta mig ned och stretcha ryggen med jämna mellanrum så försvinner spändheten/tröttheten i ryggen, men den "drar ihop" sig bra fort när jag står så pass mycket som det ändå blir på den lilla tiden jag är där.
Men det här är ju någonting som kommer ge sig med tiden och ju duktigare jag är på att stretcha, desto fortare kommer det ge med sig, hur som helst är det ingenting som är ohanterbart än så länge.
Fick även en chans igår att se den nya sjukhusbyggnaden som färdigställts då jag varit borta, det var verkligen en helt ny värld! kände mig lite som när jag var student igen, frågade 3 miljoner frågor och eftersom jag inte fått mitt nya kort som låser upp allting (och allting är i princip låst i nya byggnaden) så var jag tvungen att be någon annan låsa upp hela tiden, som sagt, elev :)
Ser nu fram emot nästa vecka då jag ska gå 3 st 2h pass på rad :)
fredag 26 augusti 2011
torsdag 25 augusti 2011
tisdag 23 augusti 2011
måndag 22 augusti 2011
Cyklat
Igår cyklade jag för första gången på jättemånga år och det var helt fantastiskt!!
Jag susade fram på grusvägarna här hemma och förutom extremt dålig kondition och en sadel ifrån helvetet så gjorde det inte ont! Underbara tider!
En lust att cykla, cykla och cykla infann sig av den enkla anledningen att jag kan utan att kroppen faller isär av smärta!
Nu ska bara ett vadderat överdrag till sadeln från helvetet sys och sedan är det jag som ska cykla!!!
Det är konstigt egentligen att jag, som egentligen aldrig haft nån glädje i att motionera innan ryggen pajade helt plötsligt njuter av att röra på mig. Tidigare tog jag det för givet att jag kunde och då var det väl inget särskilt med det - men under den tiden jag inte kunnat röra mig var det en av de saker jag önskade mig mest!
Sensmoralen?
Njut av allt man har och ta inget, eller ingen för den delen, för given !
måndag 8 augusti 2011
Det går bra nu...
Ja, riktigt, riktigt bra!
Det går så bra och jag mår så bra att det inte riktigt går att förmedla med ord - en inneboende lycka i min kropp, en sån känsla av lätthet att inte behöva fundera på hur dåligt jag eventuellt kommer må imorgon.
Det går så bra och jag mår så bra att det inte riktigt går att förmedla med ord - en inneboende lycka i min kropp, en sån känsla av lätthet att inte behöva fundera på hur dåligt jag eventuellt kommer må imorgon.
En glädje så stor över en kropp som är nästintill värkfri, har energi igen eftersom jag kan sova på nätterna, kan gå utan att kroppen protesterar vilt, ja, listan kan göras lång.
Och jag känner även en sådan ofantlig tacksamhet till Dr Svante som lagade mig och all personal på Spine Center som vårdade mig.
Min kropp och själ är helt enkelt full av glädje och tacksamhet och det ni, det är STORT!
måndag 1 augusti 2011
tisdag 19 juli 2011
Framtidsutsikter
Äntligen!
Efter så lång tid med dålig rygg har vi nu börjat planera en resa långt bort.
Efter så lång tid med dålig rygg har vi nu börjat planera en resa långt bort.
Under den tiden jag varit som sämst har det liksom inte funnits på världskartan att göra någon längre resa, sist vi var på semester var sommaren 2009, då åkte vi till London över en långweekend och den 3 timmar långa flygresan fick jag ont av och efter de dagliga aktiviteterna där var jag tvungen att sova någon timme innan vi kunde gå ut och äta.
Vintern 09 blev jag sedan mycket sämre och sedan dess har vi inte rest alls, jo förresten, flög till mannens föräldrar som bor 10 mil ifrån Kiruna, men en regelrätt semesterresa med allt vad det innebär har varit omöjligt...
Men nu, NU! Jag känner ju redan hur mycket bättre jag är! Så just nu planeras det en USA resa i mars 2012 :) en sväng runt NY, hälsa på min "amerikanska familj" och sedan en sväng ned till Florida. Det känns så underbart! Och jag vet att i mars kommer jag nog vara piggare än vad jag varit någon gång de senaste 6 åren!
torsdag 14 juli 2011
Mitt privata träningsläger
Japp! Här hemma pågår just nu mitt eget lilla träningsläger - upplägget är som följer;
Max 1200 kcal om dagen intages
Minst 2 l vatten drickes
Morgon 15 min promenad
Lunch 15 min promenad
Em 15 min promenad
Sen em tid kväll 15 min cykling
Kväll 15 min promenad
Därimellan ryggtänj ca var 15 min och situps.
Jag har fullt upp som ni förstår :)
lördag 9 juli 2011
Sköna sommar...
Varmt, skönt och härligt!
Så gott som varje dag nu i snart en veckas tid har kvicksilvret på min skuggtermometer legat runt 30 grader - vårat hus ligger sedan så placerat att vi nästan jämt har i alla fall en svag liten bris som fläktar skönt, gott om skugga och lummiga små platser att sitta på, så så fort orken finns, skyndar jag mig ut för att sitta och njuta en stund i skuggan.
Jag blir bara piggare och piggare efter operationen och man kan inte annat än se ljust på framtiden. Som det är tänkt just nu ska jag börja arbetsträna några timmar i veckan i augusti, det ska bli jätteroligt! har varit borta från jobbet i snart två år, så det känns ju såklart ganska nervöst också att komma tillbaka, kommer kunskaperna att finnas kvar liksom?
Efter augusti ska sedan arbetstiden sakta trappas upp tills jag åter är uppe i 64% nattarbete. Jag arbetade innan ryggen pajade totalt 80% natt, men mannen och jag har bestämt att det kan räcka med att jag jobbar 64% en tid för att se så att kroppen orkar med.
Längtar annars just nu mycket efter att såret på magen ska läka ihop helt så att jag kan åka iväg och bada lite, det är så härligt att bada varma sommardagar!
En period i mitt liv var jag badkruka, men inte nu längre, det är ljuvligt att bada!
Hoppas ni alla har det härligt - jag gör mitt bästa för att ha det härligt, hela tiden!
torsdag 7 juli 2011
Lycka
Ja, lycka är vad jag känner just nu.
Konstigt egentligen, med tanke på hur slitigt det faktiskt är fortfarande, hur kallsvettig jag blir när jag är ute och går eller cyklar på min motionscykel, hur darrig, svimfärdig och illamående jag blir då jag har varit uppe för länge - hur kan man då känna lycka?
Jo, det ska jag tala om för er;
Jag kan gå i ca 15 minuter utan att det knappt gör ont alls någonstans,
När jag ligger helt still och vilar, gör det inte ont någonstans,
Jag kan lyfta upp benen högt mot kroppen när jag står upp och det gör inte ont alls
Jag kan sova på nätterna utan att bli väckt av att det gör ont
Jag kan köra bil igen, utan att det gör ont
Så där, där har ni fem punkter som just nu gör mig lycklig, saker andra kanske tar för en självklarhet, men för mig är det just nu halva världen och lite till, jag är så lycklig att jag kan gråta!
Avslutningsvis vill jag dela med mig av fina bilder från min trädgård, även den gör mig lycklig med sin vackra blomprakt :)
fredag 1 juli 2011
Vilken dag!
Ja, igår var dagen då min kära man skulle gjuta betongplattan till sitt 200 kvm stora garage/verkstad.
Betongen skulle komma prick 7 och innan dess skulle alla medhjälpare komma förbi, och de skulle ju ha kaffe och mackor.
Nu hade jag sådan tur att min svärmor som annars bor i Norrland var här och hälsade på - så hon fixade mackor och kaffe till alla medan jag låg kvar i sängen en stund, runt 7 tiden pallrade jag mig upp med kameran och tog lite kort på arbetet med betongen.
Med hjälp av min svärmor skötte vi sedan markservicen med mat och dryck till arbetarna.
Senare dök min svägerska upp med sina 2 söner, den ena bara en vecka gammal och storebror som är 3 år.
Vi uppehöll oss mest i skuggan i trädgården och hade riktigt trevligt, hade tagit ut en soldyna som jag kunde lägga mig på med jämna mellanrum för att vila lite.
Temperaturen steg stadigt under dagen och vid 14 tiden så hade vi 30 grader varmt i skuggan och hur varmt det var i solen på betongplattan vars bränningsprocess börjat vill jag inte ens tänka på!
När min man och hans medhjälpare äntligen var nöjda med sitt arbete blev det fika och lite krocketspel med Storebror, jag tittade mest på, men mysigt var det och en helt underbar sommarkväll!
Vid middagstid startades grillen och Högrev och Ytterfile som legat i marinad ett dygn grillades upp och serverades med lite färskpotatis från det egna landet och några goda såser, kaffet intogs inne i soffan framför TV:n där det spelades upp "Sommar med Ernst".
Kvällen avslutades med en promenad och en vandring i trädgården där lite överblommade blommor och vissna blad pillades bort - det är underbart att vara i trädgården en ljummen sommarkväll, alla dofter förstärks och ljuset är fantastiskt.
Men vet ni vad som är mest fantastiskt?
Hur bra jag orkade med dagen och hur fantastiskt mycket piggare jag kände mig! Och det syntes sa svägerskan (som sett mig i några olika stadier sen jag kom hem)!
Idag har jag träningsvärk i benen och skinkorna framförallt - jag använder lite andra muskler i kroppen när jag är uppe och går nu med min hållningsregim efter operationen.
Idag är det mulet, men vad gör väl det när man har sol i sinnet :)
onsdag 29 juni 2011
Varmt värre...
Ja, sommarvärmen som var veckan innan jag opererades och under tiden jag låg inne och som sedan bestämde sig för att försvinna ett tag är nu tillbaka och det är både härligt och jobbigt!
Härligt för att jag älskar värme och sommar, jobbigt för att jag just nu inte kan njuta av det på samma sätt som jag brukar och jag är så VARM! Sen ska jag försöka röra på mig och göra mina övningar och då blir jag ännu varmare och svettas som en tok! Dricker vatten och saft som aldrig förr och vilar duktigt mellan mina övningar - helst skulle jag vilja ligga ute i trädgården och gräva plus planera nya rabatter men där är jag inte riktigt än... Men jag hoppas att jag innan säsongen är slut ska kunna planera och plantera en stor uppbyggd rabatt med stenblock runtom som mannen byggde åt mig i höstas.
Han byggde två, den ena lyckades jag få nästintill klar innan operationen (allt tog ju sån tid då, så mannen fyllde med jord och sen tog det mig ca 2 mån att plantera blommorna). Nu efter operationen hoppas jag kunna gräva, fylla med jord och plantera blommor snabbt och problemfritt :)
Sen vill jag ju göra ännu fler nya rabatter, är så mycket jag vill göra i trädgården!
Upp på hästryggen vill jag ju också igen så snart som möjligt - men så var det ju det där med att skynda långsamt, hå hå ja ja...
Idag är det 3 veckor sedan jag låg på operationsbordet och det går framåt, mycket framåt! Jag blir bara piggare och piggare och orkar mer och mer samtidigt som jag går mindre och mindre ont så det känns underbart samtidigt som det är jobbigt för jag vill att det ska gå fortare, aldrig är man nöjd :)
Härligt för att jag älskar värme och sommar, jobbigt för att jag just nu inte kan njuta av det på samma sätt som jag brukar och jag är så VARM! Sen ska jag försöka röra på mig och göra mina övningar och då blir jag ännu varmare och svettas som en tok! Dricker vatten och saft som aldrig förr och vilar duktigt mellan mina övningar - helst skulle jag vilja ligga ute i trädgården och gräva plus planera nya rabatter men där är jag inte riktigt än... Men jag hoppas att jag innan säsongen är slut ska kunna planera och plantera en stor uppbyggd rabatt med stenblock runtom som mannen byggde åt mig i höstas.
Han byggde två, den ena lyckades jag få nästintill klar innan operationen (allt tog ju sån tid då, så mannen fyllde med jord och sen tog det mig ca 2 mån att plantera blommorna). Nu efter operationen hoppas jag kunna gräva, fylla med jord och plantera blommor snabbt och problemfritt :)
Sen vill jag ju göra ännu fler nya rabatter, är så mycket jag vill göra i trädgården!
Upp på hästryggen vill jag ju också igen så snart som möjligt - men så var det ju det där med att skynda långsamt, hå hå ja ja...
Idag är det 3 veckor sedan jag låg på operationsbordet och det går framåt, mycket framåt! Jag blir bara piggare och piggare och orkar mer och mer samtidigt som jag går mindre och mindre ont så det känns underbart samtidigt som det är jobbigt för jag vill att det ska gå fortare, aldrig är man nöjd :)
tisdag 28 juni 2011
Piggare
Igår var första dagen då jag var hemma helt själv hela dagen.
Mannen gick tillbaka till jobbet och jag skulle ta hand om allt själv - jisses!
Mannen gick tillbaka till jobbet och jag skulle ta hand om allt själv - jisses!
Hund som ska promeneras, mat som ska lagas... Men det gick ganska bra, fast oj vad trött jag blev!
Efter morgon och lunch promenad med vovven lyckades jag med ett nödrop få ihop en pasta till lunch, sittandes på en pall framför spisen hängandes på kanten. Petade i mig maten och slocknade sedan och sov 2 timmar.
Efter det ville vovven promenera igen och sedan kom bästa mannen hem (phu!).
Sedan hade vi lite ärenden som skulle utföras så det var bara att knöka in dig i bilen och kämpa sig runt på stan en stund - behöver jag beskriva hur trött jag var på kvällen :)
Efter en relativt god nattsömn känner jag mig dock ganska pigg idag - det går inte riktigt att beskriva men kroppen känns bara.... Bättre :)
Svärföräldrarna kom ned från norraste Norrland idag för att vara här i några dagar.
På fredag ska mannen gjuta plattan till garaget på 200 kvm som han bygger.
Vi har invasion av kajor i trädgården - hur fasen blir man av med dem????
måndag 27 juni 2011
söndag 26 juni 2011
Äntligen slutat regna..
Så nu kan jag ha mina små trädgårdsvandringar igen :)
Regnet har såklart behövts, men det är skönt nu när solen och värmen är här igen... Laddad med kameran tänkte jag gå ut och ta lite kort på alla fina blommor, men nejdå, då var batterierna slut i kameran. Så nu ligger den på laddning och jag får fota på eftermiddagen istället.
Annars mår jag bättre och bättre även om det är jooooooobbigt som bara den. Energin tar slut fort men när energin finns använder jag den.
Tyvärr har jag fortfarande inte lärt mig min kropps signaler så jag kör på tills kallsvetten sprutan, hela kroppen darrar, det susar i öronen och illamåendet kommer, då går jag och lägger mig en stund.
Försöker klämma in tre korta promenader per dag, blandat med trädgårdsbesök och cykling 15 min på min motionscykel varje kväll plus ryggstrech, bentöjning och magövningar utspritt under dagen, om det finns lite ork kvar efter det kanske det blir lite fika med någon vän.
Jag är otålig som vanligt och blir mycket upprörd om jag inte klarar av att göra något som jag tänkt, jag ska bli bra nu, helst igår :)
lördag 25 juni 2011
onsdag 22 juni 2011
tisdag 21 juni 2011
2. 10/6 2011
Efter en ganska jobbig natt då jag sov väldigt dåligt och var tvungen att gå upp och försöka kissa stup i kvarten eftersom 1. De hade dragit katetern 2. Jag hade problem med res urin eftersom det var extremt svårt att kissa med den svullna onda magen = det kändes som jag var kissnödig hela tiden.
Men i alla fall kände jag mig ganska peppad på morgonen, hävde mig upp, drog på mig morgonrocken, lämnade gåbordet och började knata mot matsalen för att peta i mig frukost. På vägen dit pratade jag med en vän som ringde och hon tyckte jag lät lite ynklig :) väl framme började yrseln (skit också! Varför tog jag inte med gåbordet?) petade i mig en microskopisk mängd fil och musli innan jag snabbt vände tillbaka till rummet, med full focus på att bara komma till sängen innan jag ramlade ihop (jag lyckades!)
Efter att jag samlat mig en stund (ja ok, jag somnade) tänkte jag försöka duscha i alla fall. En usk kom och bytte mitt förband och denna gång fick gåbordet följa med (och av någon anledning följde usk med, jag såg nog blek ut) och så bar det iväg till duschen, men väl där insåg jag att, nä, det här kommer nog inte att funka, hur gärna jag än vill (gaaaah jag blir tokig!!) och snälla usk klappade mig på axeln och sa att "du vet, duscha får man göra om man har lite extra energi och det tror inte jag du har just nu" nä, tydligen inte, tillbaka till sängen och sedan började helsiket....
Jag tänker inte beskriva med alltför stor detaljrikedom, men nu började några timmar med darrningar, yrsel, illamående, kräkningar och utmattning omvartannat (att kräkas med halva magen uppskuren på längden var ingen hit kan jag minst sagt säga). Underbar personal hjälpte och stöttade mig, eftersom natten plockat alla mina infarter på morgonen försökte de pilla i mig piller, men de kom ju upp igen (suck) så till slut provade vi en TENS apparat mot illamåendet - det fungerade! (hallelujah moment!) sen fick jag en stunds ro....
Innan debaklet jag just beskrivit hade Dr Svante varit förbi och get mig mina röntgenbilder och sagt att jag kunde få åka hem om jag ville. Redan då kände jag mig ju lite vissen efter frukostens misslyckande så jag sa att jag ville vänta och se, och efter dusch misslyckandet och det som följde kändes det verkligen som att jag skulle stanna till lördagen.
Men efter att jag fått TENS maskinen på plats och körde den kontinuerligt kändes det sakta bättre och bättre. Pratade med min mamma som tänkte komma på em och hälsa på och min kära man skulle komma på kvällen, och då började jag tänka att om jag är pigg till kvällen, då följer jag med hem ikväll.
Efter lunch kände jag mig ännu starkare och bestämde mig för att ge mig på duschen igen.
Taggad till tusen och med alla grejer styrde jag stegen mot duschen med inställningen att det skulle gå fort. Tvätta håret och skrubba resten behjälpligt - sagt och gjort - sittandes på en pall avklarades duschen och det kändes underbart! (ha, ha, ha! Ett stort hinder avklarat!!)
Nu kändes det genast mycket troligt att jag skulle kunna åka hem på kvällen :)
Vilade fram tills min mamma och Per kom förbi och ihop med dem gick jag ned till apoteket för att hämta ut medicinen jag skulle ha med mig hem, tillbaka upp, fika lite, mamma & Per åkte, vila lite mer (mkt vila blir det och blev det) tills min kära man kom just som jag fick in min middag.
Bestämde mig då för att åka hem och efter lite formaliteter och hejdå till den fina personalen lämnade jag avd 72 för att åka hemåt och fortsätta kämpa på med min tillfriskning.
Bilresan hem var lite trickig då jag inte ska svanka ryggen och sätet i bilen har inbyggt lumbar stöd, vilket jag alltså inte ska ha... Fick fälla sätet kraftigt och liksom ligga ned på sidan hela vägen hem, men hem kom jag!
Ut ur bilen kom jag, in i huset, fram till soffan och ned i den, ca kl 20:30 fredagen den 10 juni.
måndag 20 juni 2011
Minnet klarnar...
Ja, allteftersom dagarna går och jag får längre avstånd till min vistelse på sjukhuset så kommer minnet tillbaka och jag inser att jag har nog dokumenterat lite dåligt - så såhär i efterhand ska jag försöka rekonstruera dag för dag där.
1. 9/6 2011
Blir insjutsad till mitt rum på avd 72 vid 5 tiden på morgonen tillsammans med min rumskamrat som också spenderat natten på uppvaket.
Startar upp iPaden och skriver min fina lilla operationsbetättelse som såhär i efterhand nog behöver lite redigering.
Tittade sedan på några avsnitt av "Game of Thrones" (ny favoritserie) innan jag slumrar i någon timme.
Vid 8 tiden blir jag väckt av underbara uskan Caiza (som jag nog alltid kommer att minnas) som hämtar lite frukost åt mig (vaniljfil och musli) och talar om att sjukgymnasten kommer dyka upp lite senare och då ska jag få komma upp (åh vad härligt tänker jag, duscha och borsta tänderna!).
Slumrar lite igen (pumpen med Ketogan gnisslar på) och blir sedan väckt av en kvinnlig sjukgymnast som jag inte minns namnet på och nu ska jag upp och stå.
Vänder mig på vänster sida, skjuter ifrån med höger arm och hej och hå upp i sittande (aj, aj, aj och dubbel AJ!!), fast tag om gåbordet och upp i stående, det susar som en hel vårstorm i öronen och jag inser ungefär samtidigt som sjukgymnasten att oj då, Anne måste ned igen innan hon svimmar (stoooor besvikelse, fan, jag skulle ju fixa det här!!). Bäddas ned i sängen, totalt utmattad, lämnas med ord om att vi provar igen innan lunch, somnar så åter om till gnisslet av Ketogan pumpen....
Vid lunch var det då dags igen, nu i sällskap av Roland, fick ligga i sängen först och vifta med fötterna, pumpa med benen och vifta med armarna men ändå blev det en upprepning från tidigare försök och jag blir så arg!! Jävla kropp lyd! Vi ska upp och gå!
Äter besviken min lunch och somnar igen (mycket sova blev det) och på em kommer Roland igen - nu ska vi lyckas!!
Pumpa med benen, vifta med fötterna, veva med armarna, över på vänster sida, skjut ifrån (aj, aj, aj, AJ!!) fast tag om gåbordet och upp!! Roland pratar om allt mellan himmel och jord (suset i öronen är högt) och manar mig att gå, och jag går! (titta upp, andas, svanka inte med ryggen) en hel slinga runt avdelningen (ca 40 meter) och tillbaka igen - det gick!! (.illamående, yrsel, javisst, men det gick!)
Blev sedan lämnad med order om att jag inte fick gå upp själv utan måste ringa på hjälp innan, vilket jag också gjorde och var uppe 3 ggr till under em och efter det blev jag av med katetern (Jippi!!) innan kvällsmaten och uppmanad att fortsätta gå men ringa på dem innan.
Var uppe några ggr till innan natten, fick borsta tänderna vid sängkanten men fick lägga planerna med dusch på is tills dagen efter.
Tittade på några till avsnitt av Game of Thrones, smsade med nära och kära, pratade lite i telefon och såg en bra film innan jag försökte sova för natten och så var första dagen (som kändes och fortfarande känns, som 3 dagar) med lagad rygg all.
söndag 19 juni 2011
Skönt med sällskap...
lördag 18 juni 2011
Det går bra nu..
Ja faktiskt så känns det som jag göra fina framsteg nu, orkar gå lite längre för varje dag och det är härligt!
Det som är så fantastiskt är att förut var det en plåga att röra på mig, men nu känns det skönt i hela kroppen - underbart!
Visserligen går jag ca 2-300 meter 2 ggr om dagen men det är betydligt mycket mer än för en vecka sedan :)
Det som är så fantastiskt är att förut var det en plåga att röra på mig, men nu känns det skönt i hela kroppen - underbart!
Visserligen går jag ca 2-300 meter 2 ggr om dagen men det är betydligt mycket mer än för en vecka sedan :)
fredag 17 juni 2011
Drygt en vecka senare..
Ja, lite drygt en vecka efter operationen har jag varit hemma i en vecka.
Fredagen den 10 juni blev jag utskriven ifrån avdelningen och åkte hem. Tidigt tycker en del, men samtidigt var jag "pigg" nog att ta mig från säng till toalett och gå några extra steg och då ville jag hem - och det fick jag :)
Dagarna på sjukhuset är lite suddiga i mitt minne. Jag vet att jag hade det jobbigt och kämpade mot yrsel, illamående, värk och kräkningar. Men med hjälp av SUPER personal gick det vägen och med stöttning av världens bästa Dr Svante kändes det bra trots allt.
Väl hemma intog istället min man den stöttande rollen. Jag är så glad och stolt över min helt fantastiskt underbara man som tar hand om mig utan att blinka när jag är som ynkligast - han är helt enkelt världens bästa, alla kategorier!
Det har varit lite turer fram och tillbaka den gångna veckan, jag är nämligen lite dålig på att känna min kropps signaler, på det har jag lite "bråttom" att bli bra, så jag bara gasar på tills kroppen säger ifrån totalt med yrsel och illamående - måste jobba på det där :)
Men, trots att det är jobbigt och jag måste kämpa med mina övningar så är det så att när jag ligger helt still i soffan som jag gör nu, så gör det inte ont någonstans över huvud taget och DET, det är banne mig helt FANTASTISKT! :)
Fredagen den 10 juni blev jag utskriven ifrån avdelningen och åkte hem. Tidigt tycker en del, men samtidigt var jag "pigg" nog att ta mig från säng till toalett och gå några extra steg och då ville jag hem - och det fick jag :)
Dagarna på sjukhuset är lite suddiga i mitt minne. Jag vet att jag hade det jobbigt och kämpade mot yrsel, illamående, värk och kräkningar. Men med hjälp av SUPER personal gick det vägen och med stöttning av världens bästa Dr Svante kändes det bra trots allt.
Väl hemma intog istället min man den stöttande rollen. Jag är så glad och stolt över min helt fantastiskt underbara man som tar hand om mig utan att blinka när jag är som ynkligast - han är helt enkelt världens bästa, alla kategorier!
Det har varit lite turer fram och tillbaka den gångna veckan, jag är nämligen lite dålig på att känna min kropps signaler, på det har jag lite "bråttom" att bli bra, så jag bara gasar på tills kroppen säger ifrån totalt med yrsel och illamående - måste jobba på det där :)
Men, trots att det är jobbigt och jag måste kämpa med mina övningar så är det så att när jag ligger helt still i soffan som jag gör nu, så gör det inte ont någonstans över huvud taget och DET, det är banne mig helt FANTASTISKT! :)
torsdag 9 juni 2011
Operationsberättelse
Ja, så kom den stora dagen :)
tisdagen den 7 juni åkte vi upp mot Spine Center där jag skulle läggas in på avd 72.
Jag togs väl emot på avdelningen där jag fick en rumskamrat som skulle göra ett likadant ingrepp som jag själv, vi hade mycket att prata om :)
Efter förberedelser med nålsättning och hibiscrub dusch var det så dags att försöka komma till ro och sova lite grann, jo pyttsann! Det gick ju inte alls det, men runt 4 snåret slumrade jag in lite bara för att vakna ca kl 5 och inte kunna somna om. tur att jag hae iPaden med mycket sevärt i :) Fastnade för en ny serie min bror laddat ned - Game of Thrones.
Framåt kl 8 gick jag upp för att duscha sista gången med Hibiscrub (fetvadd i öronen, skrubba noga, noga) något min hud inte diggade alls, fick röda utslag i naveln som då såklart måste inspekteras av opererande läkare, sköterskan ringde till Dr Svante som sa att han skulle inspektera det på plats, jag skulle ned som planerat.
Runt halv tio tror jag det var fick jag pre medicineringen, hann ringa till min älskade man, började känna mig lite vimsig ch sluddrade nog lite när jag pratade med honom. Just efter att vi lagt på kom en sköterska in och sa att jag skulle ned strax. Fick hjälp att plocka ihop och låsa in alla mina prylar, tänkte gå och kissa men det fick jag inte, det var bättre att ha lite urin i blåsan tyckte de eftersom kateder skulle sättas under operationen.
Fina uskan Caiza och en sköterska till rullade så ned mig mot operation, hjärtat bultade och jag gjorde mitt bästa för att vara lugn, lugn, lugn.
Ned i hissen, genom några korridoren, in genom en dörr och så in i förrummet till operation där narkospersonal och kärlkirurgen som skulle vara med på operationen kommer ut och pratar med mig. Kärlkirurgen tittar på magen och tycker inte det är så farligt och sedan kommer Dr Svante in och han håller med, det där är ingenting, vi kör på. Oj, oj, oj, nu tog nervositeten över, tårarna började fylla på, Dr Svante sa till narkossköterskan att "Anne här, hon är väldans nervös inför det här med sövningen" varpå sköterskan klappade mig på handen och sa att det här kommer gå fint.
Sagt och gjort, in på salen, stödd av 2 personer, där jag spänns fast i en stor gynstol, får frågan om jag ligger någorlunda bekvämt? (jo tack, så bekvämt man kan fastspänd i en gynstol full med svart plastpadding) snälla narkossköterskor pratar sedan lugnande, stryker mig på handen, sätter massa elektroder på hela bröstet med kvicka fingrar, talar om att de kommer sätta en nål till när jag sover för här på operation vill man gärna ha backupen klar.
Sedan säger de att nu först kommer du få medicin som du blir alldeles tuuuung i kroppen av (jo mycket riktigt så blev jag det, kändes som om jag blev fastnaglad på britsen) så får du andas lite i den här masken, det är bara syre, inget du somnar på, och nu ger vi dig medlet, lite i taget son du kommer sova på, tänk på något trevligt så kanske du drömmer något fint.
Sedan minns jag att jag blundade, tog några djupa andetag och hann tänka "undrar hur lång tid det tar innan jag somnar..."
Vaknade sedan och trodde för en sekund att det var vilken morgon som helst som jag vaknade, men sedan trillade poletten ned, jag är färdig!
Just då dök en sköterska upp, jag hörde hur hon sa "Nej jag tror hon sover än..." då slog jag upp ögonen och hon sa "nej vänta, hon vaknade precis, ett ögonblick får du prata med henne" och där var min älskade man i telefon :) minns inte vad vi pratade om, men jag vet att vi pratade.
Jag var väldigt bra smärtstillad när jag vaknade,(pump med Ketogan som gnisslade på så fint och tryggt) för utöver en otrolig stelhet, svullnadskänsla och whiskeyröst så måste jag säga att jag mådde ganska bra! men oj så törstig jag var! och torr i munnen så det stod härliga till.
Så glad i hågen bad jag om en kopp kaffe och en smörgås, hävde mig upp på kanten (aj, aj, aj, dubbel aj) gnagde lite på mackan, men jag var så torr i munnen att det inte gick att tugga, så jag drack lite kaffe och la mig sedan igen.
Sov en stund och sen kom Dr Svante och satte sig på kanten och sa att allt gått fint och att det var en riktig skitdisk jag hade haft där som verkligen hör hemma där den var nu - i papperskorgen :)
Sov omvartannat, mådde illa, fick medel mot illamående, drack lite nyponsoppa, sov lite till och fick antibiotika intravenöst som var så kärlretande att det var helt makalöst, aj, vad ont det gjorde i handen där antibiotikan gick in! Två omgångar fick jag den och det gjorde lika ont varje gång...
Jag kom tydligen till uppvaket vid 13:00-14:00 tiden och i vanliga fall behöver man bara ligga där i 7 timmar om man mår bra och det gjorde jag, tills jag fick en oxycontin, då mådde jag inte bra.... Saturationen och pulsen gick ned så jag blev kvar på uppvaket hela långa natten, varje gång jag höll på att somna så började apparaterna att larma om mina värden och så höll det på hela natten lång :( och när det larmade kom en sköterska och ruskade på mig och bad mig ta några djupa andetag.
Som tur var låg min rumskamrat också kvar på uppvaket hela natten lång och hon kunde inte sova hon heller, så vi höll varandra sällskap så gott vi kunde med våra whiskeyröster och ketoganpumpar (hon hade visserligen morfin i sin, men jag fick ketogan eftersom jag mår illa av morfin). Vi pratade och pratade och den stackars nattsköterskan som var själv med oss fick sitta och lyssna på vårat osammanhängande prat :)
Framåt småtimmarna gick den snälla sköterskan och hämtade våra mobiler och böcker så vi kunde roa oss med någonting och eftersom det bara var vi två kvar där så kunde vi ju inte störa någon annan.
Vid 5 tiden på morgonen fick jag komma till mitt rum igen, sköööönt, iPaden så jag kunde kolla lite film. Sov sedan några sköna timmar utan larm som väckte mig stup i kvarten :)
Tills personalen kom och skulle ha upp mig, men det är en helt annan historia som jag skrivit om på ett annat ställe...
Och så en fotnot - vad är det som har gjorts i min kropp då?
Jo, på en nivå i ryggen hade jag alltså en disk som var helt oduglig och som Svante sa, hör hemma i soporna.
Man gick då in via buken med ett snitt som löper från några cm ovanför naveln och ned till blygdbenet. Väl öppnad skuffade man undan innehållet i buken så man kommer åt ryggen, skär av ett ligament, tar typ en liten domkraft, drar isär kotorna, skrapar ur den gamla disken, återställer min gamla höjd, borrar hål i ryggrader och trycker dit den nya disken i titan, skuffar tillbaka allt bukinnehåll och et voila - rygg lagad!!!
Vad som hänt under dagen idag, tar jag senare, nu måste jag vila lite...
Ber om ursäkt för eventuella stavfel, skyller på Ketoganet...
tisdagen den 7 juni åkte vi upp mot Spine Center där jag skulle läggas in på avd 72.
Jag togs väl emot på avdelningen där jag fick en rumskamrat som skulle göra ett likadant ingrepp som jag själv, vi hade mycket att prata om :)
Efter förberedelser med nålsättning och hibiscrub dusch var det så dags att försöka komma till ro och sova lite grann, jo pyttsann! Det gick ju inte alls det, men runt 4 snåret slumrade jag in lite bara för att vakna ca kl 5 och inte kunna somna om. tur att jag hae iPaden med mycket sevärt i :) Fastnade för en ny serie min bror laddat ned - Game of Thrones.
Framåt kl 8 gick jag upp för att duscha sista gången med Hibiscrub (fetvadd i öronen, skrubba noga, noga) något min hud inte diggade alls, fick röda utslag i naveln som då såklart måste inspekteras av opererande läkare, sköterskan ringde till Dr Svante som sa att han skulle inspektera det på plats, jag skulle ned som planerat.
Runt halv tio tror jag det var fick jag pre medicineringen, hann ringa till min älskade man, började känna mig lite vimsig ch sluddrade nog lite när jag pratade med honom. Just efter att vi lagt på kom en sköterska in och sa att jag skulle ned strax. Fick hjälp att plocka ihop och låsa in alla mina prylar, tänkte gå och kissa men det fick jag inte, det var bättre att ha lite urin i blåsan tyckte de eftersom kateder skulle sättas under operationen.
Fina uskan Caiza och en sköterska till rullade så ned mig mot operation, hjärtat bultade och jag gjorde mitt bästa för att vara lugn, lugn, lugn.
Ned i hissen, genom några korridoren, in genom en dörr och så in i förrummet till operation där narkospersonal och kärlkirurgen som skulle vara med på operationen kommer ut och pratar med mig. Kärlkirurgen tittar på magen och tycker inte det är så farligt och sedan kommer Dr Svante in och han håller med, det där är ingenting, vi kör på. Oj, oj, oj, nu tog nervositeten över, tårarna började fylla på, Dr Svante sa till narkossköterskan att "Anne här, hon är väldans nervös inför det här med sövningen" varpå sköterskan klappade mig på handen och sa att det här kommer gå fint.
Sagt och gjort, in på salen, stödd av 2 personer, där jag spänns fast i en stor gynstol, får frågan om jag ligger någorlunda bekvämt? (jo tack, så bekvämt man kan fastspänd i en gynstol full med svart plastpadding) snälla narkossköterskor pratar sedan lugnande, stryker mig på handen, sätter massa elektroder på hela bröstet med kvicka fingrar, talar om att de kommer sätta en nål till när jag sover för här på operation vill man gärna ha backupen klar.
Sedan säger de att nu först kommer du få medicin som du blir alldeles tuuuung i kroppen av (jo mycket riktigt så blev jag det, kändes som om jag blev fastnaglad på britsen) så får du andas lite i den här masken, det är bara syre, inget du somnar på, och nu ger vi dig medlet, lite i taget son du kommer sova på, tänk på något trevligt så kanske du drömmer något fint.
Sedan minns jag att jag blundade, tog några djupa andetag och hann tänka "undrar hur lång tid det tar innan jag somnar..."
Vaknade sedan och trodde för en sekund att det var vilken morgon som helst som jag vaknade, men sedan trillade poletten ned, jag är färdig!
Just då dök en sköterska upp, jag hörde hur hon sa "Nej jag tror hon sover än..." då slog jag upp ögonen och hon sa "nej vänta, hon vaknade precis, ett ögonblick får du prata med henne" och där var min älskade man i telefon :) minns inte vad vi pratade om, men jag vet att vi pratade.
Jag var väldigt bra smärtstillad när jag vaknade,(pump med Ketogan som gnisslade på så fint och tryggt) för utöver en otrolig stelhet, svullnadskänsla och whiskeyröst så måste jag säga att jag mådde ganska bra! men oj så törstig jag var! och torr i munnen så det stod härliga till.
Så glad i hågen bad jag om en kopp kaffe och en smörgås, hävde mig upp på kanten (aj, aj, aj, dubbel aj) gnagde lite på mackan, men jag var så torr i munnen att det inte gick att tugga, så jag drack lite kaffe och la mig sedan igen.
Sov en stund och sen kom Dr Svante och satte sig på kanten och sa att allt gått fint och att det var en riktig skitdisk jag hade haft där som verkligen hör hemma där den var nu - i papperskorgen :)
Sov omvartannat, mådde illa, fick medel mot illamående, drack lite nyponsoppa, sov lite till och fick antibiotika intravenöst som var så kärlretande att det var helt makalöst, aj, vad ont det gjorde i handen där antibiotikan gick in! Två omgångar fick jag den och det gjorde lika ont varje gång...
Jag kom tydligen till uppvaket vid 13:00-14:00 tiden och i vanliga fall behöver man bara ligga där i 7 timmar om man mår bra och det gjorde jag, tills jag fick en oxycontin, då mådde jag inte bra.... Saturationen och pulsen gick ned så jag blev kvar på uppvaket hela långa natten, varje gång jag höll på att somna så började apparaterna att larma om mina värden och så höll det på hela natten lång :( och när det larmade kom en sköterska och ruskade på mig och bad mig ta några djupa andetag.
Som tur var låg min rumskamrat också kvar på uppvaket hela natten lång och hon kunde inte sova hon heller, så vi höll varandra sällskap så gott vi kunde med våra whiskeyröster och ketoganpumpar (hon hade visserligen morfin i sin, men jag fick ketogan eftersom jag mår illa av morfin). Vi pratade och pratade och den stackars nattsköterskan som var själv med oss fick sitta och lyssna på vårat osammanhängande prat :)
Framåt småtimmarna gick den snälla sköterskan och hämtade våra mobiler och böcker så vi kunde roa oss med någonting och eftersom det bara var vi två kvar där så kunde vi ju inte störa någon annan.
Vid 5 tiden på morgonen fick jag komma till mitt rum igen, sköööönt, iPaden så jag kunde kolla lite film. Sov sedan några sköna timmar utan larm som väckte mig stup i kvarten :)
Tills personalen kom och skulle ha upp mig, men det är en helt annan historia som jag skrivit om på ett annat ställe...
Och så en fotnot - vad är det som har gjorts i min kropp då?
Jo, på en nivå i ryggen hade jag alltså en disk som var helt oduglig och som Svante sa, hör hemma i soporna.
Man gick då in via buken med ett snitt som löper från några cm ovanför naveln och ned till blygdbenet. Väl öppnad skuffade man undan innehållet i buken så man kommer åt ryggen, skär av ett ligament, tar typ en liten domkraft, drar isär kotorna, skrapar ur den gamla disken, återställer min gamla höjd, borrar hål i ryggrader och trycker dit den nya disken i titan, skuffar tillbaka allt bukinnehåll och et voila - rygg lagad!!!
Vad som hänt under dagen idag, tar jag senare, nu måste jag vila lite...
Ber om ursäkt för eventuella stavfel, skyller på Ketoganet...
tisdag 7 juni 2011
Snart bär det av...
Idag blir det avfärd mot sjukhuset för inläggning.
Väskan är nästan färdigpackad, lite småsaker som ska i bara och sen måste jag såklart kolla att jag har allt jag ska ha, så då måste jag packa ur väskan och sen packa i den igen :)
Vi ska lämna av vår lilla hund på pensionat vid ca 13:00 och efter det styr vi iväg, måste vara på plats och ta ett blodprov innan lab stänger kl 15:30 och efter det ska jag och mannen åka iväg och äta något gott ihop innan han lämnar av mig mellan 18:00-19:00.
Sen blir det lite hibiscrub dusch och annat spännande på sjukhuset innan jag ska försöka komma till ro och sova en stund, joråsåatte, det kommer ju gå bra(inte!) tur att min bror laddat iPaden full med filmer och serier :)
Nästa gång jag skriver här kommer jag alltså om allt går som det ska, vara opererad, vi hörs igen i kapitel två av mitt liv! :)
Väskan är nästan färdigpackad, lite småsaker som ska i bara och sen måste jag såklart kolla att jag har allt jag ska ha, så då måste jag packa ur väskan och sen packa i den igen :)
Vi ska lämna av vår lilla hund på pensionat vid ca 13:00 och efter det styr vi iväg, måste vara på plats och ta ett blodprov innan lab stänger kl 15:30 och efter det ska jag och mannen åka iväg och äta något gott ihop innan han lämnar av mig mellan 18:00-19:00.
Sen blir det lite hibiscrub dusch och annat spännande på sjukhuset innan jag ska försöka komma till ro och sova en stund, joråsåatte, det kommer ju gå bra(inte!) tur att min bror laddat iPaden full med filmer och serier :)
Nästa gång jag skriver här kommer jag alltså om allt går som det ska, vara opererad, vi hörs igen i kapitel två av mitt liv! :)
söndag 5 juni 2011
Det drar ihop sig...
Nu är det bara idag och imorgon kvar, sen är det inläggning på sjukhuset och efter det väntar nog den längsta natten i mitt liv, natten till operationsdagen...
På måndag ska jag åka till min bror och hans fru och hämta iPaden och fika lite, innan jag åker ska jag sjutsa dem till flygplatsen.
Har förberett och fixat det mesta men det känns ändå som att jag glömt något, men så är det alltid för mig när jag ska iväg på något. Tror att det är en del av mina stress symtom, att det känns som jag glömt något viktigt.
Underbart väder har det varit i några dagar Och riktigt varmt! Kl 18 igår kväll hade vi 30 grader i skuggan, tur att det fläktade lite. Jag satt ute i skuggan och läste, skönt!
Tog ut mig rejält igår också då jag planterade några nya rosor och det får jag betala för nu... Tur att det bara är några dagar kvar tills ryggen är fixad! :-)
På måndag ska jag åka till min bror och hans fru och hämta iPaden och fika lite, innan jag åker ska jag sjutsa dem till flygplatsen.
Har förberett och fixat det mesta men det känns ändå som att jag glömt något, men så är det alltid för mig när jag ska iväg på något. Tror att det är en del av mina stress symtom, att det känns som jag glömt något viktigt.
Underbart väder har det varit i några dagar Och riktigt varmt! Kl 18 igår kväll hade vi 30 grader i skuggan, tur att det fläktade lite. Jag satt ute i skuggan och läste, skönt!
Tog ut mig rejält igår också då jag planterade några nya rosor och det får jag betala för nu... Tur att det bara är några dagar kvar tills ryggen är fixad! :-)
måndag 30 maj 2011
Har glömt...
..hur det känns att inte ha ont...
låter helt overkligt egentligen, men jag har faktiskt glömt hur det känns att ha en kropp som inte gör ont. Så när jag tänker tanken att jag inom en snar framtid kan vara helt smärtfri så känns det så overkligt! men helt fantastiskt! åh vad jag ska njuta av och ta hand om min smärtfria kropp i framtiden, jag ska springa så mycket på grusvägarna här hemma så att jag kommer nöta ut skorna :)
Och att få börja jobba igen - hoppas att mina gamla arbetskamrater kommer ihåg mig ;) (och att jag kommer ihåg hur jag ska utföra mitt jobb)
Nu är det bara 8 dagar kvar till inläggning på avdelningen kvällen före operation. Min snälla bror skulle ladda iPaden full med filmer och serier åt mig (världens bästa bror!) så att jag har något att roa mig med de stunder jag är vaken och inte befinner mig i morfinkoma.
I morgon ska jag åka och köpa lite roliga sällskapsspel som man kan spela på två personer... just nu har vi bara Alfapet jag och mannen och jag har ganska svårt att koncentrera mig på att komma på ord och stava när det gör så jävla ont i ryggen att det känns som den går i tusen bitar.
I lördags var jag nämligen tvungen att trappa av all min smärtlindring inför operationen, får enbart ta alvedon (vilket känns som sockerpiller för min del) och smärtan blev påtagligt extremt mycket högre :(
Hade tänkt mig köpa spel som "Sänka skepp" (då kan man halvligga och spela) och liknande.
Andra spännande detaljer efter operationen är att jag inte får "svanka" ryggen på bra länge, måste fortsätta med mina strech-övningar samt alltid äta antibiotika inför ett tandläkarbesök i resten av mitt liv.
låter helt overkligt egentligen, men jag har faktiskt glömt hur det känns att ha en kropp som inte gör ont. Så när jag tänker tanken att jag inom en snar framtid kan vara helt smärtfri så känns det så overkligt! men helt fantastiskt! åh vad jag ska njuta av och ta hand om min smärtfria kropp i framtiden, jag ska springa så mycket på grusvägarna här hemma så att jag kommer nöta ut skorna :)
Och att få börja jobba igen - hoppas att mina gamla arbetskamrater kommer ihåg mig ;) (och att jag kommer ihåg hur jag ska utföra mitt jobb)
Nu är det bara 8 dagar kvar till inläggning på avdelningen kvällen före operation. Min snälla bror skulle ladda iPaden full med filmer och serier åt mig (världens bästa bror!) så att jag har något att roa mig med de stunder jag är vaken och inte befinner mig i morfinkoma.
I morgon ska jag åka och köpa lite roliga sällskapsspel som man kan spela på två personer... just nu har vi bara Alfapet jag och mannen och jag har ganska svårt att koncentrera mig på att komma på ord och stava när det gör så jävla ont i ryggen att det känns som den går i tusen bitar.
I lördags var jag nämligen tvungen att trappa av all min smärtlindring inför operationen, får enbart ta alvedon (vilket känns som sockerpiller för min del) och smärtan blev påtagligt extremt mycket högre :(
Hade tänkt mig köpa spel som "Sänka skepp" (då kan man halvligga och spela) och liknande.
Andra spännande detaljer efter operationen är att jag inte får "svanka" ryggen på bra länge, måste fortsätta med mina strech-övningar samt alltid äta antibiotika inför ett tandläkarbesök i resten av mitt liv.
fredag 27 maj 2011
Resfeber....
Ja, det skulle man faktiskt kunna kalla det - jag har resfeber!
En nervös förväntan blandad med lite spändhet och längtan. Ja jag längtar faktiskt efter dagen D nu... Bli sövd och vakna tre sekunder senare och sen är det färdigt! Och kapitel två i mitt liv kan börja!
Det är 11 dagar kvar tills jag blir inskriven och jag tänjer på och kör situps som jag ska och som jag misstänkte slipper jag inte tänjövningarna efteråt... Tydligen blir jag lite längre efter operationen och då blir ju ryggmusklerna för korta igen så då måste jag tänja vidare :)
Och sövningen förresten, när jag tänker efter kan det nog bli skönt att få sova ordentligt en stund för en gångs skull, inatt lyckades jag sova mellan 00:00 och 02:15 ungefär - man får vara glad för det lilla :-/
En nervös förväntan blandad med lite spändhet och längtan. Ja jag längtar faktiskt efter dagen D nu... Bli sövd och vakna tre sekunder senare och sen är det färdigt! Och kapitel två i mitt liv kan börja!
Det är 11 dagar kvar tills jag blir inskriven och jag tänjer på och kör situps som jag ska och som jag misstänkte slipper jag inte tänjövningarna efteråt... Tydligen blir jag lite längre efter operationen och då blir ju ryggmusklerna för korta igen så då måste jag tänja vidare :)
Och sövningen förresten, när jag tänker efter kan det nog bli skönt att få sova ordentligt en stund för en gångs skull, inatt lyckades jag sova mellan 00:00 och 02:15 ungefär - man får vara glad för det lilla :-/
tisdag 24 maj 2011
Det närmar sig!
Ja, med stormsteg!
Idag är det två veckor kvar tills jag blir inlagd på Spine Center inför operationen, och såklart skulle ju rubriken på föregående inlägg hetat PREop inte postop...ja, ibland är det inte lätt :)
Idag var vi så på Spine Center för att ta alla Preop prover, träffa läkare, narkosläkare, sköterskor, forskningsteam, avdelning, röntgen och blodprover - nästan hela dagen gick åt till det!
Hade tid 9:30 på morgonen, började med att träffa dr Svante som pratade och informerade lite mer inför operationen, efter det var det träff med koordinationssköterskan, sedan vidare till narkosläkaren som försökte lugna mina nerver inför sövningen (gick sådär, men jag ska försöka slappna av) men efter lite frågor och mätningar av hals och svalg blev jag i alla fall godkänd för sövning :)
Vidare tillbaka till koordinatorn där jag fick lämna salivprov till studien jag gått med på att delta i, sedan upp till avdelningen för inskrivningssamtal (smart att ta det nu, sparar ju tid senare) och lite genomgång, sedan till forskningsdoktorn som utsatte mig för diverse experiment som relaterar till smärta, b.la fick jag sänka ned armen i ett is bad och sedan mäta på VAS skalan hur ont jag hade i ryggen då armen var i is badet, det var....intressant....sedan bar det av till röntgen där ryggen skulle röntgas då jag låg i olika ställningar, platt på rygg, på rygg med benen uppdragna, på sidan med knäna uppdragna mot magen, på sidan och skjuta rygg, på sidan och svanka och slutligen på sidan med benen helt raka och efter det var det stick i armen och sedan hemfärd...phu...
Världens bästa bror har för övrigt gått med på att låna ut sin iPad till mig när jag ligger på sjukhuset - tack snälla du! så nu har jag lite underhållning då jag är där :)
Idag är det två veckor kvar tills jag blir inlagd på Spine Center inför operationen, och såklart skulle ju rubriken på föregående inlägg hetat PREop inte postop...ja, ibland är det inte lätt :)
Idag var vi så på Spine Center för att ta alla Preop prover, träffa läkare, narkosläkare, sköterskor, forskningsteam, avdelning, röntgen och blodprover - nästan hela dagen gick åt till det!
Hade tid 9:30 på morgonen, började med att träffa dr Svante som pratade och informerade lite mer inför operationen, efter det var det träff med koordinationssköterskan, sedan vidare till narkosläkaren som försökte lugna mina nerver inför sövningen (gick sådär, men jag ska försöka slappna av) men efter lite frågor och mätningar av hals och svalg blev jag i alla fall godkänd för sövning :)
Vidare tillbaka till koordinatorn där jag fick lämna salivprov till studien jag gått med på att delta i, sedan upp till avdelningen för inskrivningssamtal (smart att ta det nu, sparar ju tid senare) och lite genomgång, sedan till forskningsdoktorn som utsatte mig för diverse experiment som relaterar till smärta, b.la fick jag sänka ned armen i ett is bad och sedan mäta på VAS skalan hur ont jag hade i ryggen då armen var i is badet, det var....intressant....sedan bar det av till röntgen där ryggen skulle röntgas då jag låg i olika ställningar, platt på rygg, på rygg med benen uppdragna, på sidan med knäna uppdragna mot magen, på sidan och skjuta rygg, på sidan och svanka och slutligen på sidan med benen helt raka och efter det var det stick i armen och sedan hemfärd...phu...
Världens bästa bror har för övrigt gått med på att låna ut sin iPad till mig när jag ligger på sjukhuset - tack snälla du! så nu har jag lite underhållning då jag är där :)
tisdag 17 maj 2011
Postop prover om en vecka...
Om en vecka ska jag och mannen iväg till Spine center för att ta alla mina olika postop prover.
Väl där ska vi även få titta på avdelningen, träffa narkosläkaren och även min ryggdoktor igen för lite mer information inför operationen. Sköterskan jag pratade med i telefon sa att vi ska sätta av några timmar för besöket plus att jag även skulle ha med mig min närmsta anhörig, hon sa att det alltid är bra att vara två som tar in alla information vi kommer få den dagen.
Känns tryggt på något sätt att få se avdelningen innan också, då vet man ju hur det ser ut på förhand och sen får man ju träffa någon eller några ur personalen och det är ju också bra.
Det var väldigt individuellt hur länge man blev kvar på sjukhuset efter operationen, men jag skulle räkna med i alla fall 5 dagar, kunde bli längre och om jag har riktig tur, kortare :)
Jag måste komma ur sängen själv, klara av att sköta toabesök, blivit av med kateder och duscha innan jag får åka hem - det ska jag väl klara av på fem dagar!
Mannen min har tagit ledigt från jobbet i 2 veckor efter det att jag kommer hem från avdelningen, man är tydligen i behov av en hel del stöd i vardagen i början - kommer kännas skönt att ha honom där! måste införskaffa en stadig plastpall också att ställa i duschen och montera upp ett handtag på väggen där, så det inte händer några olyckor.
Har en del annat att fixa också innan op, mest småsaker, som att inhandla ett par sköna byxor med mjuk linning, köpa duschtvål och schampo i småförpackningar, beställa lite böcker osv.
Försökte även få Canal Digital till att låta mig beställa och ha filmkanalerna i bara en månad, men se det gick inte alls, minst ett år måste man binda upp sig på, men jag kunde ju få de två första månaderna gratis...ja, sa jag, men det är ju ganska ointressant ändå, eftersom jag inte vill ha kanalerna i ett år och då kunde jag inte bry mig mindre om att jag får de första två gratis...suck...
Regnar idag, men det behövs, så det ska jag inte gnälla om, kommer växa så det knakar ute i trädgården och det gillas!
Väl där ska vi även få titta på avdelningen, träffa narkosläkaren och även min ryggdoktor igen för lite mer information inför operationen. Sköterskan jag pratade med i telefon sa att vi ska sätta av några timmar för besöket plus att jag även skulle ha med mig min närmsta anhörig, hon sa att det alltid är bra att vara två som tar in alla information vi kommer få den dagen.
Känns tryggt på något sätt att få se avdelningen innan också, då vet man ju hur det ser ut på förhand och sen får man ju träffa någon eller några ur personalen och det är ju också bra.
Det var väldigt individuellt hur länge man blev kvar på sjukhuset efter operationen, men jag skulle räkna med i alla fall 5 dagar, kunde bli längre och om jag har riktig tur, kortare :)
Jag måste komma ur sängen själv, klara av att sköta toabesök, blivit av med kateder och duscha innan jag får åka hem - det ska jag väl klara av på fem dagar!
Mannen min har tagit ledigt från jobbet i 2 veckor efter det att jag kommer hem från avdelningen, man är tydligen i behov av en hel del stöd i vardagen i början - kommer kännas skönt att ha honom där! måste införskaffa en stadig plastpall också att ställa i duschen och montera upp ett handtag på väggen där, så det inte händer några olyckor.
Har en del annat att fixa också innan op, mest småsaker, som att inhandla ett par sköna byxor med mjuk linning, köpa duschtvål och schampo i småförpackningar, beställa lite böcker osv.
Försökte även få Canal Digital till att låta mig beställa och ha filmkanalerna i bara en månad, men se det gick inte alls, minst ett år måste man binda upp sig på, men jag kunde ju få de två första månaderna gratis...ja, sa jag, men det är ju ganska ointressant ändå, eftersom jag inte vill ha kanalerna i ett år och då kunde jag inte bry mig mindre om att jag får de första två gratis...suck...
Regnar idag, men det behövs, så det ska jag inte gnälla om, kommer växa så det knakar ute i trädgården och det gillas!
måndag 16 maj 2011
Tre veckor och två dagar...
Ja, det är vad som är kvar till dagen D...
Nervositeten kommer och går i vågor, men något som består det är den obeskrivbara tröttheten, både psykiskt och fysiskt, som river i min kropp.
Efter så lång tid med smärta tror jag min kropp börjar tappa orken... Förut orkade jag på något sätt härda ut smärtan i längre stunder än vad jag gör nu, just nu är det bara jobbigt, jobbigt, jobbigt.
Det som jag tror håller mig uppe är vetskapen om att jag snart blir opererad, tre veckor går fort! Fortare än vad man tror!
Nervositeten kommer och går i vågor, men något som består det är den obeskrivbara tröttheten, både psykiskt och fysiskt, som river i min kropp.
Efter så lång tid med smärta tror jag min kropp börjar tappa orken... Förut orkade jag på något sätt härda ut smärtan i längre stunder än vad jag gör nu, just nu är det bara jobbigt, jobbigt, jobbigt.
Det som jag tror håller mig uppe är vetskapen om att jag snart blir opererad, tre veckor går fort! Fortare än vad man tror!
tisdag 3 maj 2011
Jordgubbar
Helgen som var så hjälpte min snälla make mig att göra i ordning vårat nya jordgubbsland.
När vi flyttade till huset för 2 år sedan så fanns det ett jordgubbsland, men vi märkte ganska snart att tidigare ägare inte brytt sig om att förnya plantorna som man ska, så inte blev det nå gubbar på plantorna heller!
Men nu så har vi flyttat runt lite i köksträdgården.
Gamla potatislandet har nu blivit jordgubbsland. Hela landet grävdes om, brunnen kogödsel myllades ned, plast breddes ut och sattes fast och efter det snittades det hål i plasten och de nya plantorna åkte ned. Tre olika sorter blev det, en som kommer tidigt, en som remonterar och en gammal välbeprövad sort - så nu hoppas jag på många mumsiga jordgubbar när jag är hemma och är konvalesent :)
Det är mycket annat som jag vill göra och som måste göras i trädgården också, men kroppen vill som vanligt inte samarbeta....frustrationen är hög! men försöker trösta mig med att nästa sommar, ja då är det inget som kan hindra mig!!!!
När vi flyttade till huset för 2 år sedan så fanns det ett jordgubbsland, men vi märkte ganska snart att tidigare ägare inte brytt sig om att förnya plantorna som man ska, så inte blev det nå gubbar på plantorna heller!
Men nu så har vi flyttat runt lite i köksträdgården.
Gamla potatislandet har nu blivit jordgubbsland. Hela landet grävdes om, brunnen kogödsel myllades ned, plast breddes ut och sattes fast och efter det snittades det hål i plasten och de nya plantorna åkte ned. Tre olika sorter blev det, en som kommer tidigt, en som remonterar och en gammal välbeprövad sort - så nu hoppas jag på många mumsiga jordgubbar när jag är hemma och är konvalesent :)
Det är mycket annat som jag vill göra och som måste göras i trädgården också, men kroppen vill som vanligt inte samarbeta....frustrationen är hög! men försöker trösta mig med att nästa sommar, ja då är det inget som kan hindra mig!!!!
onsdag 27 april 2011
Spikat...
Ja så var datumet för operationen spikat då!
Den 8 juni blir det dags för mig att ligga på operationsbordet och få ryggen lagad - flodhästarna skenar redan i magen!
Den 23 maj ska jag dit för alla preop tester och undersökningar, få träffa narkosläkaren, kika på avdelningen lite grann samt träffa ryggdoktorn igen.
Jag gissar att tiden fram till operationen kommer gå tok fort, en vecka flyger ju iväg och det är ju inte så långt kvar till 8 juni. Jösses alltså, jag ska verkligen få ryggen lagad! det känns så definitivt nu när datumet är satt och samtidigt så otroligt overkligt, kul, skrämmande och helt enkelt underbart!
Den 8 juni blir det dags för mig att ligga på operationsbordet och få ryggen lagad - flodhästarna skenar redan i magen!
Den 23 maj ska jag dit för alla preop tester och undersökningar, få träffa narkosläkaren, kika på avdelningen lite grann samt träffa ryggdoktorn igen.
Jag gissar att tiden fram till operationen kommer gå tok fort, en vecka flyger ju iväg och det är ju inte så långt kvar till 8 juni. Jösses alltså, jag ska verkligen få ryggen lagad! det känns så definitivt nu när datumet är satt och samtidigt så otroligt overkligt, kul, skrämmande och helt enkelt underbart!
tisdag 26 april 2011
Härligt väder och funderingar
Vilken härlig Påskhelg vi har haft!
Vädret har varit helt fantastisk, runt 20 grader varm varje dag och soligt! där vi bor blåser det nästan jämt, men det har ändå varit så varmt och härligt!
Vi har haft tid att umgås med våra nära och kära, suttit ute och fikat, ätit och grillat - mer sånt!
Men det jag tänker på ibland och som egentligen är ganska hemskt, det är hur man efter så lång tid med värk har blivit van på något sätt, att denna konstanta smärta har blivit ett normaltillstånd i min vardag - jag kan sitta och äta, prata och skratta med vänner samtidigt som värken river igenom hela min kropp och den jag pratar med har ingen aning om vad som pågår inne i mig... det är så svårt med en "skada" som inte syns.... jag undrar om det är därför man ofta blir misstrodd av personer inom vården, eller människor man inte känner så väl - det syns ju inte på mig, jag visar det sällan utåt, utan jag "biter ihop" och kör på... det syns ingenting på mig, alltså måste jag vara frisk... detta gäller ju givetvis alla sjukdomar som inte syns på utsidan... syns det inte, så finns det inte för de som står på utsidan....
Men oj vad den finns....och den är så utmattande och emotionellt uttömmande att jag ofta på eftermiddagen/kvällen ramlar ihop till en liten våt pöl i soffan/sängen och inte kan förmå mig till något mer och jag vill bara sova, men kan jag sova? nehej då, så bra ska vi inte ha det! nu ska vi ligga och vrida oss i smärtor i några timmar och när jag äntligen lyckats somna, ja då kanske jag rör mig i sömnen och pang! så var jag vaken igen....
Bit ihop eller bryt ihop
Just nu väntar jag på det ödesdigra brevet från Spine Center då jag ska få ett operationsdatum... det är med skräckblandad förtjusning jag väntar på detta. När det brevet har kommit blir operationen helt plötsligt så mycket mera verklig, fjärilar i magen är nog det minsta jag kommer ha - flodhästar som skenar kommer nog vara en mer passande känsla :)
Men oj vad bra det kommer bli efteråt! jag har i alla fall 87% chans att bli helt, HELT återställd, det är ganska bra odds tycker jag!
Allt runtomkring, att bli sövd, operationen i sig, sjukhusvistelsen, den jobbiga rehaben, försöker jag skjuta undan - inte tänka för mycket, bara göra, det kommer bli bra!
tisdag 19 april 2011
Ljuspunkter...
Vårvädret fortsätter! Härligt värre, nästan så det kan klassas som sommar väder med 18 grader i skuggan och 31 i solen! (ok, försommarvärme i alla fall)
Idag får jag besök av finaste Linda med sin dotter Molly och hennes två hundar Kaizer och Boss - det ska bli jättetrevligt!
Linda och jag bodde en gång grannar och sågs så gott som varje dag, gick med hundarna, hittade på utflykter, gick på krogen och lagade middagar ihop hemma - sen träffade vi båda två kärleken på olika håll och bor nu ca 8 mil ifrån varandra! så vi syns inte lika ofta, men det är alltid lika kul när vi gör det!
Idag får jag besök av finaste Linda med sin dotter Molly och hennes två hundar Kaizer och Boss - det ska bli jättetrevligt!
Linda och jag bodde en gång grannar och sågs så gott som varje dag, gick med hundarna, hittade på utflykter, gick på krogen och lagade middagar ihop hemma - sen träffade vi båda två kärleken på olika håll och bor nu ca 8 mil ifrån varandra! så vi syns inte lika ofta, men det är alltid lika kul när vi gör det!
lördag 16 april 2011
Vårväder!
Härligt härligt!
Men ack så frustrerande.... mitt huvud vill så mycket mer än vad kroppen klarar av och frustrationen gnager ända in i själen...
Jag vill kunna göra allt som mitt huvud vill... gräva nya rabatter, rensa ogräs, plantera blommor, förbereda grönsakslandet, städa växthuset, kratta gräsmattan, gödsla allt som ska gödslas, gå en långpromenad, bjuda på en brakmiddag, städa, tvätta, diska, handla... ja listan bara fortsätter... så idag har jag pysslat lite i trädgården, rensat lite gräs ur en rabatt... sen tog det stopp.....
Så nu får jag... ja, stretcha ryggen...
Annars är det mycket tankar och funderingar inför operationen överlag (så det är ganska trångt med tankar i min hjärna just nu som ni förstår) och ju mer jag tänker på själva operationen desto mer stressad blir jag, så då skjuter jag bort det istället och låtsas att jag är ovetande och inte förstår hur stor operationen är, fast det vet jag ju egentligen, inners inne och så bara spinner det vidare...
Så nu ska jag gå och ta en kopp kaffe istället och försöka vara ovetande, sen måste jag vila en liten stund... mina dagar i ett nötskal, gör en grej som tar 1 timme = vila 2 timmar, gör en grej som tar 2 timmar = vila 4 timmar osv...
Men ack så frustrerande.... mitt huvud vill så mycket mer än vad kroppen klarar av och frustrationen gnager ända in i själen...
Jag vill kunna göra allt som mitt huvud vill... gräva nya rabatter, rensa ogräs, plantera blommor, förbereda grönsakslandet, städa växthuset, kratta gräsmattan, gödsla allt som ska gödslas, gå en långpromenad, bjuda på en brakmiddag, städa, tvätta, diska, handla... ja listan bara fortsätter... så idag har jag pysslat lite i trädgården, rensat lite gräs ur en rabatt... sen tog det stopp.....
Så nu får jag... ja, stretcha ryggen...
Annars är det mycket tankar och funderingar inför operationen överlag (så det är ganska trångt med tankar i min hjärna just nu som ni förstår) och ju mer jag tänker på själva operationen desto mer stressad blir jag, så då skjuter jag bort det istället och låtsas att jag är ovetande och inte förstår hur stor operationen är, fast det vet jag ju egentligen, inners inne och så bara spinner det vidare...
Så nu ska jag gå och ta en kopp kaffe istället och försöka vara ovetande, sen måste jag vila en liten stund... mina dagar i ett nötskal, gör en grej som tar 1 timme = vila 2 timmar, gör en grej som tar 2 timmar = vila 4 timmar osv...
onsdag 13 april 2011
Ingen lek...
Nej, det är ingen lek att göra ryggtänj övningar var 15:e minut....
Timern är inställd på telefonen, annars skulle jag aldrig komma ihåg det, det är helt sanslöst hur fort en kvart går!
Så nu känns det som om jag knappt gör annat än ryggstretchar hela dagarna, men ack så viktigt, så pass viktigt att om jag inte har skött övningarna som jag ska så kan operationen bli uppskjuten... är mycket viktigt att jag har avslappnade ryggmuskler vid op dagen.
Eftersom jag gått med min dåliga rygg så pass länge så har mina ryggmuskler dragit ihop sig mer och mer hela tiden och är tydligen nu så korta, så korta och om de inte blivit längre vid op så kommer musklerna att fortsätta tvinga bak ryggen i ett onaturligt läge och det vill vi ju såklart inte :)
Utöver ryggtänjen så ska jag även göra övningar för att stärka magmusklerna då det är tänkt att magmusklerna ska bära upp den större tyngden av min kropp efter operationen. Det gör ont, ont, ont, men jag vet ju att det är för mitt eget bästa.
Konstigt egentligen, övningar som är plågsamma är för mitt eget bästa i slutändan...
Har även börjat sätta upp mål för framtiden, saker jag vill göra när jag är lagad i ryggen.
Eftersom jag har slutat röka (var ett krav för operation) och samtidigt jobbar för att gå ned i vikt (svårt, eftersom jag är mkt begränsad i mina motionsval) så ska jag efter operationen satsa på att springa Tjejmilen 2012 :)
Att springa är ju i dagsläget helt uteslutet för mig, men efter operationen, då jävlar!
Timern är inställd på telefonen, annars skulle jag aldrig komma ihåg det, det är helt sanslöst hur fort en kvart går!
Så nu känns det som om jag knappt gör annat än ryggstretchar hela dagarna, men ack så viktigt, så pass viktigt att om jag inte har skött övningarna som jag ska så kan operationen bli uppskjuten... är mycket viktigt att jag har avslappnade ryggmuskler vid op dagen.
Eftersom jag gått med min dåliga rygg så pass länge så har mina ryggmuskler dragit ihop sig mer och mer hela tiden och är tydligen nu så korta, så korta och om de inte blivit längre vid op så kommer musklerna att fortsätta tvinga bak ryggen i ett onaturligt läge och det vill vi ju såklart inte :)
Utöver ryggtänjen så ska jag även göra övningar för att stärka magmusklerna då det är tänkt att magmusklerna ska bära upp den större tyngden av min kropp efter operationen. Det gör ont, ont, ont, men jag vet ju att det är för mitt eget bästa.
Konstigt egentligen, övningar som är plågsamma är för mitt eget bästa i slutändan...
Har även börjat sätta upp mål för framtiden, saker jag vill göra när jag är lagad i ryggen.
Eftersom jag har slutat röka (var ett krav för operation) och samtidigt jobbar för att gå ned i vikt (svårt, eftersom jag är mkt begränsad i mina motionsval) så ska jag efter operationen satsa på att springa Tjejmilen 2012 :)
Att springa är ju i dagsläget helt uteslutet för mig, men efter operationen, då jävlar!
tisdag 12 april 2011
Så blir det operation då...
Igår kväll var jag på Spine Center och fick träffa min ryggdoktor.
Det bestämdes då att jag ska opereras i ryggen inom 1-2 månader (kötiden kan säkert ändra ttidsramen om jag har otur, men ändå).
Så vad är det då som ska opereras i ryggen?
Jo mellan kota L4-L5 har jag en disk som är degenererad och nästan svart, den disken kommer de byta ut mot en protes i Titan. En ganska stor operation som min doktor fick låta som det inte var svårare än att byta ett däck :)
Skillnaden med en sån här operation mot en steloperation är att vid en steloperation ökas belastningen på de omkringliggande friska kotorna och diskarna och då kan man på sikt få problem med dem istället.
Vid insättning av en protes behåller man rörligheten i ryggen och det blir ingen ökad belastning på de omkringliggande kotorna och diskarna.
Jag känner just nu en mycket skräckblandad förtjusning över detta.
Har aldrig blivit vare sig sövd eller opererad så detta är helt okänt territorium för mig...
Förhoppningen med denna operation är att jag ska bli helt återställd och få tillbaka min livskvalitet.
Det bestämdes då att jag ska opereras i ryggen inom 1-2 månader (kötiden kan säkert ändra ttidsramen om jag har otur, men ändå).
Så vad är det då som ska opereras i ryggen?
Jo mellan kota L4-L5 har jag en disk som är degenererad och nästan svart, den disken kommer de byta ut mot en protes i Titan. En ganska stor operation som min doktor fick låta som det inte var svårare än att byta ett däck :)
Skillnaden med en sån här operation mot en steloperation är att vid en steloperation ökas belastningen på de omkringliggande friska kotorna och diskarna och då kan man på sikt få problem med dem istället.
Vid insättning av en protes behåller man rörligheten i ryggen och det blir ingen ökad belastning på de omkringliggande kotorna och diskarna.
Jag känner just nu en mycket skräckblandad förtjusning över detta.
Har aldrig blivit vare sig sövd eller opererad så detta är helt okänt territorium för mig...
Förhoppningen med denna operation är att jag ska bli helt återställd och få tillbaka min livskvalitet.
lördag 9 april 2011
MR undersökning -check!
Ja så var MR undersökningen klar.
Nu är det bara spänd förväntan till på måndag då jag ska till Spine Center och få träffa ryggspecialisten :)
Nu är det bara spänd förväntan till på måndag då jag ska till Spine Center och få träffa ryggspecialisten :)
tisdag 5 april 2011
Nu händer det något!
Jo, som jag skrivit på infon ska jag här försöka dokumentera min väg till en frisk rygg...
Efter många, många olika turer inom sjukvården, med läkare som säger olika saker, läkare som inte vet vad de pratar om, läkare som gissar, läkare som inte tror på mig osv, listan kan göras lång så känns det som om någonting äntligen händer!
De senaste 5 åren har jag alltså i varierande grad plågats av min rygg som egentligen bara blivit successivt sämre och sämre men jag har kämpat på, med piller, med träning och försökt leva livet ändå så gott det går.
För ca 2 år sedan nådde jag verkligen botten och har sedan dess inte kunnat arbeta, ständigt varit fullproppad med piller och bara koncentrerat mig på att orka med varje dag och leva ett någorlunda hyfsat liv...
Varje läkare jag träffat har sagt, "det är bara att vänta, det blir bättre" eller "sådant här tar tid" eller "du vet, om du verkligen rörde så mycket på dig som du säger att du gör så skulle du vara bra nu" (verkligen min favorit, snacka om att trycka ned någon i skorna) eller "vi får prova en ny smärtlindring" eller "nej det behövs ingen ny MR" listan kan göras huuuuuur lång som helst!
Men så nu, efter mycket, mycket, mycket om och men ska jag på torsdag göra en ny MR och efter det måndagen den 11 april få träffa en ryggspecialist, en riktig sådan, inte en allmänortoped - det tog bara 5 år!
Så nu sätter jag allt hopp jag har kvar till att ryggspecialisten kan hjälpa mig att få tillbaka mitt liv, ett liv utan värk (jag har vid det här laget glömt bort hur det känns att inte ha ont)
Efter många, många olika turer inom sjukvården, med läkare som säger olika saker, läkare som inte vet vad de pratar om, läkare som gissar, läkare som inte tror på mig osv, listan kan göras lång så känns det som om någonting äntligen händer!
De senaste 5 åren har jag alltså i varierande grad plågats av min rygg som egentligen bara blivit successivt sämre och sämre men jag har kämpat på, med piller, med träning och försökt leva livet ändå så gott det går.
För ca 2 år sedan nådde jag verkligen botten och har sedan dess inte kunnat arbeta, ständigt varit fullproppad med piller och bara koncentrerat mig på att orka med varje dag och leva ett någorlunda hyfsat liv...
Varje läkare jag träffat har sagt, "det är bara att vänta, det blir bättre" eller "sådant här tar tid" eller "du vet, om du verkligen rörde så mycket på dig som du säger att du gör så skulle du vara bra nu" (verkligen min favorit, snacka om att trycka ned någon i skorna) eller "vi får prova en ny smärtlindring" eller "nej det behövs ingen ny MR" listan kan göras huuuuuur lång som helst!
Men så nu, efter mycket, mycket, mycket om och men ska jag på torsdag göra en ny MR och efter det måndagen den 11 april få träffa en ryggspecialist, en riktig sådan, inte en allmänortoped - det tog bara 5 år!
Så nu sätter jag allt hopp jag har kvar till att ryggspecialisten kan hjälpa mig att få tillbaka mitt liv, ett liv utan värk (jag har vid det här laget glömt bort hur det känns att inte ha ont)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)