Minnet klarnar...

Ja, allteftersom dagarna går och jag får längre avstånd till min vistelse på sjukhuset så kommer minnet tillbaka och jag inser att jag har nog dokumenterat lite dåligt - så såhär i efterhand ska jag försöka rekonstruera dag för dag där.

1. 9/6 2011

Blir insjutsad till mitt rum på avd 72 vid 5 tiden på morgonen tillsammans med min rumskamrat som också spenderat natten på uppvaket.
Startar upp iPaden och skriver min fina lilla operationsbetättelse som såhär i efterhand nog behöver lite redigering.
Tittade sedan på några avsnitt av "Game of Thrones" (ny favoritserie) innan jag slumrar i någon timme.

Vid 8 tiden blir jag väckt av underbara uskan Caiza (som jag nog alltid kommer att minnas) som hämtar lite frukost åt mig (vaniljfil och musli) och talar om att sjukgymnasten kommer dyka upp lite senare och då ska jag få komma upp (åh vad härligt tänker jag, duscha och borsta tänderna!).

Slumrar lite igen (pumpen med Ketogan gnisslar på) och blir sedan väckt av en kvinnlig sjukgymnast som jag inte minns namnet på och nu ska jag upp och stå.
Vänder mig på vänster sida, skjuter ifrån med höger arm och hej och hå upp i sittande (aj, aj, aj och dubbel AJ!!), fast tag om gåbordet och upp i stående, det susar som en hel vårstorm i öronen och jag inser ungefär samtidigt som sjukgymnasten att oj då, Anne måste ned igen innan hon svimmar (stoooor besvikelse, fan, jag skulle ju fixa det här!!). Bäddas ned i sängen, totalt utmattad, lämnas med ord om att vi provar igen innan lunch, somnar så åter om till gnisslet av Ketogan pumpen....

Vid lunch var det då dags igen, nu i sällskap av Roland, fick ligga i sängen först och vifta med fötterna, pumpa med benen och vifta med armarna men ändå blev det en upprepning från tidigare försök och jag blir så arg!! Jävla kropp lyd! Vi ska upp och gå!

Äter besviken min lunch och somnar igen (mycket sova blev det) och på em kommer Roland igen - nu ska vi lyckas!!
Pumpa med benen, vifta med fötterna, veva med armarna, över på vänster sida, skjut ifrån (aj, aj, aj, AJ!!) fast tag om gåbordet och upp!! Roland pratar om allt mellan himmel och jord (suset i öronen är högt) och manar mig att gå, och jag går! (titta upp, andas, svanka inte med ryggen) en hel slinga runt avdelningen (ca 40 meter) och tillbaka igen - det gick!! (.illamående, yrsel, javisst, men det gick!)

Blev sedan lämnad med order om att jag inte fick gå upp själv utan måste ringa på hjälp innan, vilket jag också gjorde och var uppe 3 ggr till under em och efter det blev jag av med katetern (Jippi!!) innan kvällsmaten och uppmanad att fortsätta gå men ringa på dem innan.

Var uppe några ggr till innan natten, fick borsta tänderna vid sängkanten men fick lägga planerna med dusch på is tills dagen efter.

Tittade på några till avsnitt av Game of Thrones, smsade med nära och kära, pratade lite i telefon och såg en bra film innan jag försökte sova för natten och så var första dagen (som kändes och fortfarande känns, som 3 dagar) med lagad rygg all.