Ja, lite drygt en vecka efter operationen har jag varit hemma i en vecka.
Fredagen den 10 juni blev jag utskriven ifrån avdelningen och åkte hem. Tidigt tycker en del, men samtidigt var jag "pigg" nog att ta mig från säng till toalett och gå några extra steg och då ville jag hem - och det fick jag :)
Dagarna på sjukhuset är lite suddiga i mitt minne. Jag vet att jag hade det jobbigt och kämpade mot yrsel, illamående, värk och kräkningar. Men med hjälp av SUPER personal gick det vägen och med stöttning av världens bästa Dr Svante kändes det bra trots allt.
Väl hemma intog istället min man den stöttande rollen. Jag är så glad och stolt över min helt fantastiskt underbara man som tar hand om mig utan att blinka när jag är som ynkligast - han är helt enkelt världens bästa, alla kategorier!
Det har varit lite turer fram och tillbaka den gångna veckan, jag är nämligen lite dålig på att känna min kropps signaler, på det har jag lite "bråttom" att bli bra, så jag bara gasar på tills kroppen säger ifrån totalt med yrsel och illamående - måste jobba på det där :)
Men, trots att det är jobbigt och jag måste kämpa med mina övningar så är det så att när jag ligger helt still i soffan som jag gör nu, så gör det inte ont någonstans över huvud taget och DET, det är banne mig helt FANTASTISKT! :)
Välkommen hem... måste vara härligt att vara hemma igen, så duktig du är, jag trodde du skull få vara kvar länge på sjukhuset. Har varit lite orolig för dig under veckan och funderat på hur det har gott för dig.
SvaraRaderaHärligt att ha en snäll och omtänksam man som tar hand om dig.
Förstår att det är kämpigt med övningarna men det måste vara skönt att det inte gör ont när du ligger still.
Kram på dig, du och din man får ha det så gott!
Raina
Å vad härligt att det "tar sig"! Det är mycket lätt att ha för bråttom och vilja för mycket. Tro mig, skynda långsamt är bäst! Kram
SvaraRadera