Ja, det är vad som är kvar till dagen D...
Nervositeten kommer och går i vågor, men något som består det är den obeskrivbara tröttheten, både psykiskt och fysiskt, som river i min kropp.
Efter så lång tid med smärta tror jag min kropp börjar tappa orken... Förut orkade jag på något sätt härda ut smärtan i längre stunder än vad jag gör nu, just nu är det bara jobbigt, jobbigt, jobbigt.
Det som jag tror håller mig uppe är vetskapen om att jag snart blir opererad, tre veckor går fort! Fortare än vad man tror!
Hejsan goa Anne!
SvaraRaderaFörstår att det är jobbigt, hoppas veckorna går fort för din skull!
Styrke kramar i massor till dig!!
Raina
ÅÅh Hoppas tiden går sjukt fort!! Bara svischar förbi!!
SvaraRaderaKan nog inte förstå hur ont du har, men hoppas det blir bättre - väldigt snart!