Arbetsträning..

Ja, så har då min arbetsträning kickat igång.
Mina första pass var onsdag & torsdag kväll mellan kl 21:00-23:00 inga jättelånga pas, men i alla fall en början :)

Himla roligt att vara tillbaka på jobbet och träffa några av sina arbetskamrater som man inte sett på jättelänge, förhoppningsvis jobbar några fler av dem i nästa vecka då det är dags igen.

Med tanke på den begränsade tiden på jobbet så har jag i stort sett hunnit med rapportering av patienter, gå runt och hälsa/titta till alla patienter och svara på några larm innan det var dags att gå hem.
Det känns av i ryggen, men då främst i ryggmuskulaturen och det är ingenting konstigt, och så länge jag försöker ta mig tid att sätta mig ned och stretcha ryggen med jämna mellanrum så försvinner spändheten/tröttheten i ryggen, men den "drar ihop" sig bra fort när jag står så pass mycket som det ändå blir på den lilla tiden jag är där.

Men det här är ju någonting som kommer ge sig med tiden och ju duktigare jag är på att stretcha, desto fortare kommer det ge med sig, hur som helst är det ingenting som är ohanterbart än så länge.

Fick även en chans igår att se den nya sjukhusbyggnaden som färdigställts då jag varit borta, det var verkligen en helt ny värld! kände mig lite som när jag var student igen, frågade 3 miljoner frågor och eftersom jag inte fått mitt nya kort som låser upp allting (och allting är i princip låst i nya byggnaden) så var jag tvungen att be någon annan låsa upp hela tiden, som sagt, elev :)

Ser nu fram emot nästa vecka då jag ska gå 3 st 2h pass på rad :)

Uppe på hästryggen igen :)

Man ska vara rädd om knoppen

Cyklat

Igår cyklade jag för första gången på jättemånga år och det var helt fantastiskt!!

Jag susade fram på grusvägarna här hemma och förutom extremt dålig kondition och en sadel ifrån helvetet så gjorde det inte ont! Underbara tider!

En lust att cykla, cykla och cykla infann sig av den enkla anledningen att jag kan utan att kroppen faller isär av smärta!

Nu ska bara ett vadderat överdrag till sadeln från helvetet sys och sedan är det jag som ska cykla!!!

Det är konstigt egentligen att jag, som egentligen aldrig haft nån glädje i att motionera innan ryggen pajade helt plötsligt njuter av att röra på mig. Tidigare tog jag det för givet att jag kunde och då var det väl inget särskilt med det - men under den tiden jag inte kunnat röra mig var det en av de saker jag önskade mig mest!

Sensmoralen?

Njut av allt man har och ta inget, eller ingen för den delen, för given !

Det går bra nu...

Ja, riktigt, riktigt bra!
Det går så bra och jag mår så bra att det inte riktigt går att förmedla med ord - en inneboende lycka i min kropp, en sån känsla av lätthet att inte behöva fundera på hur dåligt jag eventuellt kommer må imorgon.

En glädje så stor över en kropp som är nästintill värkfri, har energi igen eftersom jag kan sova på nätterna, kan gå utan att kroppen protesterar vilt, ja, listan kan göras lång.

Och jag känner även en sådan ofantlig tacksamhet till Dr Svante som lagade mig och all personal på Spine Center som vårdade mig.

Min kropp och själ är helt enkelt full av glädje och tacksamhet och det ni, det är STORT!

Vackert

Framtidsutsikter

Äntligen!
Efter så lång tid med dålig rygg har vi nu börjat planera en resa långt bort.

Under den tiden jag varit som sämst har det liksom inte funnits på världskartan att göra någon längre resa, sist vi var på semester var sommaren 2009, då åkte vi till London över en långweekend och den 3 timmar långa flygresan fick jag ont av och efter de dagliga aktiviteterna där var jag tvungen att sova någon timme innan vi kunde gå ut och äta.

Vintern 09 blev jag sedan mycket sämre och sedan dess har vi inte rest alls, jo förresten, flög till mannens föräldrar som bor 10 mil ifrån Kiruna, men en regelrätt semesterresa med allt vad det innebär har varit omöjligt...

Men nu, NU! Jag känner ju redan hur mycket bättre jag är! Så just nu planeras det en USA resa i mars 2012 :) en sväng runt NY, hälsa på min "amerikanska familj" och sedan en sväng ned till Florida. Det känns så underbart! Och jag vet att i mars kommer jag nog vara piggare än vad jag varit någon gång de senaste 6 åren!

Mitt privata träningsläger

Japp! Här hemma pågår just nu mitt eget lilla träningsläger - upplägget är som följer;

Max 1200 kcal om dagen intages
Minst 2 l vatten drickes
Morgon 15 min promenad
Lunch 15 min promenad
Em 15 min promenad
Sen em tid kväll 15 min cykling
Kväll 15 min promenad

Därimellan ryggtänj ca var 15 min och situps.

Jag har fullt upp som ni förstår :)

Sköna sommar...

Varmt, skönt och härligt!

Så gott som varje dag nu i snart en veckas tid har kvicksilvret på min skuggtermometer legat runt 30 grader - vårat hus ligger sedan så placerat att vi nästan jämt har i alla fall en svag liten bris som fläktar skönt, gott om skugga och lummiga små platser att sitta på, så så fort orken finns, skyndar jag mig ut för att sitta och njuta en stund i skuggan.

Jag blir bara piggare och piggare efter operationen och man kan inte annat än se ljust på framtiden. Som det är tänkt just nu ska jag börja arbetsträna några timmar i veckan i augusti, det ska bli jätteroligt! har varit borta från jobbet i snart två år, så det känns ju såklart ganska nervöst också att komma tillbaka, kommer kunskaperna att finnas kvar liksom?

Efter augusti ska sedan arbetstiden sakta trappas upp tills jag åter är uppe i 64% nattarbete. Jag arbetade innan ryggen pajade totalt 80% natt, men mannen och jag har bestämt att det kan räcka med att jag jobbar 64% en tid för att se så att kroppen orkar med.

Längtar annars just nu mycket efter att såret på magen ska läka ihop helt så att jag kan åka iväg och bada lite, det är så härligt att bada varma sommardagar!

En period i mitt liv var jag badkruka, men inte nu längre, det är ljuvligt att bada!

Hoppas ni alla har det härligt - jag gör mitt bästa för att ha det härligt, hela tiden!

Lycka

Ja, lycka är vad jag känner just nu.

Konstigt egentligen, med tanke på hur slitigt det faktiskt är fortfarande, hur kallsvettig jag blir när jag är ute och går eller cyklar på min motionscykel, hur darrig, svimfärdig och illamående jag blir då jag har varit uppe för länge - hur kan man då känna lycka?

Jo, det ska jag tala om för er;

Jag kan gå i ca 15 minuter utan att det knappt gör ont alls någonstans,

När jag ligger helt still och vilar, gör det inte ont någonstans,

Jag kan lyfta upp benen högt mot kroppen när jag står upp och det gör inte ont alls

Jag kan sova på nätterna utan att bli väckt av att det gör ont

Jag kan köra bil igen, utan att det gör ont

Så där, där har ni fem punkter som just nu gör mig lycklig, saker andra kanske tar för en självklarhet, men för mig är det just nu halva världen och lite till, jag är så lycklig att jag kan gråta!

Avslutningsvis vill jag dela med mig av fina bilder från min trädgård, även den gör mig lycklig med sin vackra blomprakt :)

 

  

 

 

  

Vilken dag!

Ja, igår var dagen då min kära man skulle gjuta betongplattan till sitt 200 kvm stora garage/verkstad.

Betongen skulle komma prick 7 och innan dess skulle alla medhjälpare komma förbi, och de skulle ju ha kaffe och mackor.

Nu hade jag sådan tur att min svärmor som annars bor i Norrland var här och hälsade på - så hon fixade mackor och kaffe till alla medan jag låg kvar i sängen en stund, runt 7 tiden pallrade jag mig upp med kameran och tog lite kort på arbetet med betongen.

Med hjälp av min svärmor skötte vi sedan markservicen med mat och dryck till arbetarna.
Senare dök min svägerska upp med sina 2 söner, den ena bara en vecka gammal och storebror som är 3 år.

Vi uppehöll oss mest i skuggan i trädgården och hade riktigt trevligt, hade tagit ut en soldyna som jag kunde lägga mig på med jämna mellanrum för att vila lite.

Temperaturen steg stadigt under dagen och vid 14 tiden så hade vi 30 grader varmt i skuggan och hur varmt det var i solen på betongplattan vars bränningsprocess börjat vill jag inte ens tänka på!

När min man och hans medhjälpare äntligen var nöjda med sitt arbete blev det fika och lite krocketspel med Storebror, jag tittade mest på, men mysigt var det och en helt underbar sommarkväll!

Vid middagstid startades grillen och Högrev och Ytterfile som legat i marinad ett dygn grillades upp och serverades med lite färskpotatis från det egna landet och några goda såser, kaffet intogs inne i soffan framför TV:n där det spelades upp "Sommar med Ernst".

Kvällen avslutades med en promenad och en vandring i trädgården där lite överblommade blommor och vissna blad pillades bort - det är underbart att vara i trädgården en ljummen sommarkväll, alla dofter förstärks och ljuset är fantastiskt.

Men vet ni vad som är mest fantastiskt?
Hur bra jag orkade med dagen och hur fantastiskt mycket piggare jag kände mig! Och det syntes sa svägerskan (som sett mig i några olika stadier sen jag kom hem)!

Idag har jag träningsvärk i benen och skinkorna framförallt - jag använder lite andra muskler i kroppen när jag är uppe och går nu med min hållningsregim efter operationen.

Idag är det mulet, men vad gör väl det när man har sol i sinnet :)

Varmt värre...

Ja, sommarvärmen som var veckan innan jag opererades och under tiden jag låg inne och som sedan bestämde sig för att försvinna ett tag är nu tillbaka och det är både härligt och jobbigt!
Härligt för att jag älskar värme och sommar, jobbigt för att jag just nu inte kan njuta av det på samma sätt som jag brukar och jag är så VARM! Sen ska jag försöka röra på mig och göra mina övningar och då blir jag ännu varmare och svettas som en tok! Dricker vatten och saft som aldrig förr och vilar duktigt mellan mina övningar - helst skulle jag vilja ligga ute i trädgården och gräva plus planera nya rabatter men där är jag inte riktigt än... Men jag hoppas att jag innan säsongen är slut ska kunna planera och plantera en stor uppbyggd rabatt med stenblock runtom som mannen byggde åt mig i höstas.
Han byggde två, den ena lyckades jag få nästintill klar innan operationen (allt tog ju sån tid då, så mannen fyllde med jord och sen tog det mig ca 2 mån att plantera blommorna). Nu efter operationen hoppas jag kunna gräva, fylla med jord och plantera blommor snabbt och problemfritt :)

Sen vill jag ju göra ännu fler nya rabatter, är så mycket jag vill göra i trädgården!
Upp på hästryggen vill jag ju också igen så snart som möjligt - men så var det ju det där med att skynda långsamt, hå hå ja ja...

Idag är det 3 veckor sedan jag låg på operationsbordet och det går framåt, mycket framåt! Jag blir bara piggare och piggare och orkar mer och mer samtidigt som jag går mindre och mindre ont så det känns underbart samtidigt som det är jobbigt för jag vill att det ska gå fortare, aldrig är man nöjd :)

Piggare

Igår var första dagen då jag var hemma helt själv hela dagen.
Mannen gick tillbaka till jobbet och jag skulle ta hand om allt själv - jisses!

Hund som ska promeneras, mat som ska lagas... Men det gick ganska bra, fast oj vad trött jag blev!
Efter morgon och lunch promenad med vovven lyckades jag med ett nödrop få ihop en pasta till lunch, sittandes på en pall framför spisen hängandes på kanten. Petade i mig maten och slocknade sedan och sov 2 timmar.

Efter det ville vovven promenera igen och sedan kom bästa mannen hem (phu!).

Sedan hade vi lite ärenden som skulle utföras så det var bara att knöka in dig i bilen och kämpa sig runt på stan en stund - behöver jag beskriva hur trött jag var på kvällen :)

Efter en relativt god nattsömn känner jag mig dock ganska pigg idag - det går inte riktigt att beskriva men kroppen känns bara.... Bättre :)

Svärföräldrarna kom ned från norraste Norrland idag för att vara här i några dagar.

På fredag ska mannen gjuta plattan till garaget på 200 kvm som han bygger.

Vi har invasion av kajor i trädgården - hur fasen blir man av med dem????

Uppiggande blomsterprakt...

Äntligen slutat regna..

Så nu kan jag ha mina små trädgårdsvandringar igen :)

Regnet har såklart behövts, men det är skönt nu när solen och värmen är här igen... Laddad med kameran tänkte jag gå ut och ta lite kort på alla fina blommor, men nejdå, då var batterierna slut i kameran. Så nu ligger den på laddning och jag får fota på eftermiddagen istället.

Annars mår jag bättre och bättre även om det är jooooooobbigt som bara den. Energin tar slut fort men när energin finns använder jag den.
Tyvärr har jag fortfarande inte lärt mig min kropps signaler så jag kör på tills kallsvetten sprutan, hela kroppen darrar, det susar i öronen och illamåendet kommer, då går jag och lägger mig en stund.

Försöker klämma in tre korta promenader per dag, blandat med trädgårdsbesök och cykling 15 min på min motionscykel varje kväll plus ryggstrech, bentöjning och magövningar utspritt under dagen, om det finns lite ork kvar efter det kanske det blir lite fika med någon vän.

Jag är otålig som vanligt och blir mycket upprörd om jag inte klarar av att göra något som jag tänkt, jag ska bli bra nu, helst igår :)

Blomsterbud piggar upp...

Det är jag och Frankenstein

2. 10/6 2011

Efter en ganska jobbig natt då jag sov väldigt dåligt och var tvungen att gå upp och försöka kissa stup i kvarten eftersom 1. De hade dragit katetern 2. Jag hade problem med res urin eftersom det var extremt svårt att kissa med den svullna onda magen = det kändes som jag var kissnödig hela tiden.

Men i alla fall kände jag mig ganska peppad på morgonen, hävde mig upp, drog på mig morgonrocken, lämnade gåbordet och började knata mot matsalen för att peta i mig frukost. På vägen dit pratade jag med en vän som ringde och hon tyckte jag lät lite ynklig :) väl framme började yrseln (skit också! Varför tog jag inte med gåbordet?) petade i mig en microskopisk mängd fil och musli innan jag snabbt vände tillbaka till rummet, med full focus på att bara komma till sängen innan jag ramlade ihop (jag lyckades!)

Efter att jag samlat mig en stund (ja ok, jag somnade) tänkte jag försöka duscha i alla fall. En usk kom och bytte mitt förband och denna gång fick gåbordet följa med (och av någon anledning följde usk med, jag såg nog blek ut) och så bar det iväg till duschen, men väl där insåg jag att, nä, det här kommer nog inte att funka, hur gärna jag än vill (gaaaah jag blir tokig!!) och snälla usk klappade mig på axeln och sa att "du vet, duscha får man göra om man har lite extra energi och det tror inte jag du har just nu" nä, tydligen inte, tillbaka till sängen och sedan började helsiket....

Jag tänker inte beskriva med alltför stor detaljrikedom, men nu började några timmar med darrningar, yrsel, illamående, kräkningar och utmattning omvartannat (att kräkas med halva magen uppskuren på längden var ingen hit kan jag minst sagt säga). Underbar personal hjälpte och stöttade mig, eftersom natten plockat alla mina infarter på morgonen försökte de pilla i mig piller, men de kom ju upp igen (suck) så till slut provade vi en TENS apparat mot illamåendet - det fungerade! (hallelujah moment!) sen fick jag en stunds ro....

Innan debaklet jag just beskrivit hade Dr Svante varit förbi och get mig mina röntgenbilder och sagt att jag kunde få åka hem om jag ville. Redan då kände jag mig ju lite vissen efter frukostens misslyckande så jag sa att jag ville vänta och se, och efter dusch misslyckandet och det som följde kändes det verkligen som att jag skulle stanna till lördagen.

Men efter att jag fått TENS maskinen på plats och körde den kontinuerligt kändes det sakta bättre och bättre. Pratade med min mamma som tänkte komma på em och hälsa på och min kära man skulle komma på kvällen, och då började jag tänka att om jag är pigg till kvällen, då följer jag med hem ikväll.

Efter lunch kände jag mig ännu starkare och bestämde mig för att ge mig på duschen igen.
Taggad till tusen och med alla grejer styrde jag stegen mot duschen med inställningen att det skulle gå fort. Tvätta håret och skrubba resten behjälpligt - sagt och gjort - sittandes på en pall avklarades duschen och det kändes underbart! (ha, ha, ha! Ett stort hinder avklarat!!)

Nu kändes det genast mycket troligt att jag skulle kunna åka hem på kvällen :)

Vilade fram tills min mamma och Per kom förbi och ihop med dem gick jag ned till apoteket för att hämta ut medicinen jag skulle ha med mig hem, tillbaka upp, fika lite, mamma & Per åkte, vila lite mer (mkt vila blir det och blev det) tills min kära man kom just som jag fick in min middag.

Bestämde mig då för att åka hem och efter lite formaliteter och hejdå till den fina personalen lämnade jag avd 72 för att åka hemåt och fortsätta kämpa på med min tillfriskning.

Bilresan hem var lite trickig då jag inte ska svanka ryggen och sätet i bilen har inbyggt lumbar stöd, vilket jag alltså inte ska ha... Fick fälla sätet kraftigt och liksom ligga ned på sidan hela vägen hem, men hem kom jag!

Ut ur bilen kom jag, in i huset, fram till soffan och ned i den, ca kl 20:30 fredagen den 10 juni.

Minnet klarnar...

Ja, allteftersom dagarna går och jag får längre avstånd till min vistelse på sjukhuset så kommer minnet tillbaka och jag inser att jag har nog dokumenterat lite dåligt - så såhär i efterhand ska jag försöka rekonstruera dag för dag där.

1. 9/6 2011

Blir insjutsad till mitt rum på avd 72 vid 5 tiden på morgonen tillsammans med min rumskamrat som också spenderat natten på uppvaket.
Startar upp iPaden och skriver min fina lilla operationsbetättelse som såhär i efterhand nog behöver lite redigering.
Tittade sedan på några avsnitt av "Game of Thrones" (ny favoritserie) innan jag slumrar i någon timme.

Vid 8 tiden blir jag väckt av underbara uskan Caiza (som jag nog alltid kommer att minnas) som hämtar lite frukost åt mig (vaniljfil och musli) och talar om att sjukgymnasten kommer dyka upp lite senare och då ska jag få komma upp (åh vad härligt tänker jag, duscha och borsta tänderna!).

Slumrar lite igen (pumpen med Ketogan gnisslar på) och blir sedan väckt av en kvinnlig sjukgymnast som jag inte minns namnet på och nu ska jag upp och stå.
Vänder mig på vänster sida, skjuter ifrån med höger arm och hej och hå upp i sittande (aj, aj, aj och dubbel AJ!!), fast tag om gåbordet och upp i stående, det susar som en hel vårstorm i öronen och jag inser ungefär samtidigt som sjukgymnasten att oj då, Anne måste ned igen innan hon svimmar (stoooor besvikelse, fan, jag skulle ju fixa det här!!). Bäddas ned i sängen, totalt utmattad, lämnas med ord om att vi provar igen innan lunch, somnar så åter om till gnisslet av Ketogan pumpen....

Vid lunch var det då dags igen, nu i sällskap av Roland, fick ligga i sängen först och vifta med fötterna, pumpa med benen och vifta med armarna men ändå blev det en upprepning från tidigare försök och jag blir så arg!! Jävla kropp lyd! Vi ska upp och gå!

Äter besviken min lunch och somnar igen (mycket sova blev det) och på em kommer Roland igen - nu ska vi lyckas!!
Pumpa med benen, vifta med fötterna, veva med armarna, över på vänster sida, skjut ifrån (aj, aj, aj, AJ!!) fast tag om gåbordet och upp!! Roland pratar om allt mellan himmel och jord (suset i öronen är högt) och manar mig att gå, och jag går! (titta upp, andas, svanka inte med ryggen) en hel slinga runt avdelningen (ca 40 meter) och tillbaka igen - det gick!! (.illamående, yrsel, javisst, men det gick!)

Blev sedan lämnad med order om att jag inte fick gå upp själv utan måste ringa på hjälp innan, vilket jag också gjorde och var uppe 3 ggr till under em och efter det blev jag av med katetern (Jippi!!) innan kvällsmaten och uppmanad att fortsätta gå men ringa på dem innan.

Var uppe några ggr till innan natten, fick borsta tänderna vid sängkanten men fick lägga planerna med dusch på is tills dagen efter.

Tittade på några till avsnitt av Game of Thrones, smsade med nära och kära, pratade lite i telefon och såg en bra film innan jag försökte sova för natten och så var första dagen (som kändes och fortfarande känns, som 3 dagar) med lagad rygg all.

Skönt med sällskap...

När man ligger och vilar i soffan. Finaste hunden ligger och värmer mig bäst han kan :)