Piggare

Igår var första dagen då jag var hemma helt själv hela dagen.
Mannen gick tillbaka till jobbet och jag skulle ta hand om allt själv - jisses!

Hund som ska promeneras, mat som ska lagas... Men det gick ganska bra, fast oj vad trött jag blev!
Efter morgon och lunch promenad med vovven lyckades jag med ett nödrop få ihop en pasta till lunch, sittandes på en pall framför spisen hängandes på kanten. Petade i mig maten och slocknade sedan och sov 2 timmar.

Efter det ville vovven promenera igen och sedan kom bästa mannen hem (phu!).

Sedan hade vi lite ärenden som skulle utföras så det var bara att knöka in dig i bilen och kämpa sig runt på stan en stund - behöver jag beskriva hur trött jag var på kvällen :)

Efter en relativt god nattsömn känner jag mig dock ganska pigg idag - det går inte riktigt att beskriva men kroppen känns bara.... Bättre :)

Svärföräldrarna kom ned från norraste Norrland idag för att vara här i några dagar.

På fredag ska mannen gjuta plattan till garaget på 200 kvm som han bygger.

Vi har invasion av kajor i trädgården - hur fasen blir man av med dem????

Uppiggande blomsterprakt...

Äntligen slutat regna..

Så nu kan jag ha mina små trädgårdsvandringar igen :)

Regnet har såklart behövts, men det är skönt nu när solen och värmen är här igen... Laddad med kameran tänkte jag gå ut och ta lite kort på alla fina blommor, men nejdå, då var batterierna slut i kameran. Så nu ligger den på laddning och jag får fota på eftermiddagen istället.

Annars mår jag bättre och bättre även om det är jooooooobbigt som bara den. Energin tar slut fort men när energin finns använder jag den.
Tyvärr har jag fortfarande inte lärt mig min kropps signaler så jag kör på tills kallsvetten sprutan, hela kroppen darrar, det susar i öronen och illamåendet kommer, då går jag och lägger mig en stund.

Försöker klämma in tre korta promenader per dag, blandat med trädgårdsbesök och cykling 15 min på min motionscykel varje kväll plus ryggstrech, bentöjning och magövningar utspritt under dagen, om det finns lite ork kvar efter det kanske det blir lite fika med någon vän.

Jag är otålig som vanligt och blir mycket upprörd om jag inte klarar av att göra något som jag tänkt, jag ska bli bra nu, helst igår :)

Blomsterbud piggar upp...

Det är jag och Frankenstein

2. 10/6 2011

Efter en ganska jobbig natt då jag sov väldigt dåligt och var tvungen att gå upp och försöka kissa stup i kvarten eftersom 1. De hade dragit katetern 2. Jag hade problem med res urin eftersom det var extremt svårt att kissa med den svullna onda magen = det kändes som jag var kissnödig hela tiden.

Men i alla fall kände jag mig ganska peppad på morgonen, hävde mig upp, drog på mig morgonrocken, lämnade gåbordet och började knata mot matsalen för att peta i mig frukost. På vägen dit pratade jag med en vän som ringde och hon tyckte jag lät lite ynklig :) väl framme började yrseln (skit också! Varför tog jag inte med gåbordet?) petade i mig en microskopisk mängd fil och musli innan jag snabbt vände tillbaka till rummet, med full focus på att bara komma till sängen innan jag ramlade ihop (jag lyckades!)

Efter att jag samlat mig en stund (ja ok, jag somnade) tänkte jag försöka duscha i alla fall. En usk kom och bytte mitt förband och denna gång fick gåbordet följa med (och av någon anledning följde usk med, jag såg nog blek ut) och så bar det iväg till duschen, men väl där insåg jag att, nä, det här kommer nog inte att funka, hur gärna jag än vill (gaaaah jag blir tokig!!) och snälla usk klappade mig på axeln och sa att "du vet, duscha får man göra om man har lite extra energi och det tror inte jag du har just nu" nä, tydligen inte, tillbaka till sängen och sedan började helsiket....

Jag tänker inte beskriva med alltför stor detaljrikedom, men nu började några timmar med darrningar, yrsel, illamående, kräkningar och utmattning omvartannat (att kräkas med halva magen uppskuren på längden var ingen hit kan jag minst sagt säga). Underbar personal hjälpte och stöttade mig, eftersom natten plockat alla mina infarter på morgonen försökte de pilla i mig piller, men de kom ju upp igen (suck) så till slut provade vi en TENS apparat mot illamåendet - det fungerade! (hallelujah moment!) sen fick jag en stunds ro....

Innan debaklet jag just beskrivit hade Dr Svante varit förbi och get mig mina röntgenbilder och sagt att jag kunde få åka hem om jag ville. Redan då kände jag mig ju lite vissen efter frukostens misslyckande så jag sa att jag ville vänta och se, och efter dusch misslyckandet och det som följde kändes det verkligen som att jag skulle stanna till lördagen.

Men efter att jag fått TENS maskinen på plats och körde den kontinuerligt kändes det sakta bättre och bättre. Pratade med min mamma som tänkte komma på em och hälsa på och min kära man skulle komma på kvällen, och då började jag tänka att om jag är pigg till kvällen, då följer jag med hem ikväll.

Efter lunch kände jag mig ännu starkare och bestämde mig för att ge mig på duschen igen.
Taggad till tusen och med alla grejer styrde jag stegen mot duschen med inställningen att det skulle gå fort. Tvätta håret och skrubba resten behjälpligt - sagt och gjort - sittandes på en pall avklarades duschen och det kändes underbart! (ha, ha, ha! Ett stort hinder avklarat!!)

Nu kändes det genast mycket troligt att jag skulle kunna åka hem på kvällen :)

Vilade fram tills min mamma och Per kom förbi och ihop med dem gick jag ned till apoteket för att hämta ut medicinen jag skulle ha med mig hem, tillbaka upp, fika lite, mamma & Per åkte, vila lite mer (mkt vila blir det och blev det) tills min kära man kom just som jag fick in min middag.

Bestämde mig då för att åka hem och efter lite formaliteter och hejdå till den fina personalen lämnade jag avd 72 för att åka hemåt och fortsätta kämpa på med min tillfriskning.

Bilresan hem var lite trickig då jag inte ska svanka ryggen och sätet i bilen har inbyggt lumbar stöd, vilket jag alltså inte ska ha... Fick fälla sätet kraftigt och liksom ligga ned på sidan hela vägen hem, men hem kom jag!

Ut ur bilen kom jag, in i huset, fram till soffan och ned i den, ca kl 20:30 fredagen den 10 juni.

Minnet klarnar...

Ja, allteftersom dagarna går och jag får längre avstånd till min vistelse på sjukhuset så kommer minnet tillbaka och jag inser att jag har nog dokumenterat lite dåligt - så såhär i efterhand ska jag försöka rekonstruera dag för dag där.

1. 9/6 2011

Blir insjutsad till mitt rum på avd 72 vid 5 tiden på morgonen tillsammans med min rumskamrat som också spenderat natten på uppvaket.
Startar upp iPaden och skriver min fina lilla operationsbetättelse som såhär i efterhand nog behöver lite redigering.
Tittade sedan på några avsnitt av "Game of Thrones" (ny favoritserie) innan jag slumrar i någon timme.

Vid 8 tiden blir jag väckt av underbara uskan Caiza (som jag nog alltid kommer att minnas) som hämtar lite frukost åt mig (vaniljfil och musli) och talar om att sjukgymnasten kommer dyka upp lite senare och då ska jag få komma upp (åh vad härligt tänker jag, duscha och borsta tänderna!).

Slumrar lite igen (pumpen med Ketogan gnisslar på) och blir sedan väckt av en kvinnlig sjukgymnast som jag inte minns namnet på och nu ska jag upp och stå.
Vänder mig på vänster sida, skjuter ifrån med höger arm och hej och hå upp i sittande (aj, aj, aj och dubbel AJ!!), fast tag om gåbordet och upp i stående, det susar som en hel vårstorm i öronen och jag inser ungefär samtidigt som sjukgymnasten att oj då, Anne måste ned igen innan hon svimmar (stoooor besvikelse, fan, jag skulle ju fixa det här!!). Bäddas ned i sängen, totalt utmattad, lämnas med ord om att vi provar igen innan lunch, somnar så åter om till gnisslet av Ketogan pumpen....

Vid lunch var det då dags igen, nu i sällskap av Roland, fick ligga i sängen först och vifta med fötterna, pumpa med benen och vifta med armarna men ändå blev det en upprepning från tidigare försök och jag blir så arg!! Jävla kropp lyd! Vi ska upp och gå!

Äter besviken min lunch och somnar igen (mycket sova blev det) och på em kommer Roland igen - nu ska vi lyckas!!
Pumpa med benen, vifta med fötterna, veva med armarna, över på vänster sida, skjut ifrån (aj, aj, aj, AJ!!) fast tag om gåbordet och upp!! Roland pratar om allt mellan himmel och jord (suset i öronen är högt) och manar mig att gå, och jag går! (titta upp, andas, svanka inte med ryggen) en hel slinga runt avdelningen (ca 40 meter) och tillbaka igen - det gick!! (.illamående, yrsel, javisst, men det gick!)

Blev sedan lämnad med order om att jag inte fick gå upp själv utan måste ringa på hjälp innan, vilket jag också gjorde och var uppe 3 ggr till under em och efter det blev jag av med katetern (Jippi!!) innan kvällsmaten och uppmanad att fortsätta gå men ringa på dem innan.

Var uppe några ggr till innan natten, fick borsta tänderna vid sängkanten men fick lägga planerna med dusch på is tills dagen efter.

Tittade på några till avsnitt av Game of Thrones, smsade med nära och kära, pratade lite i telefon och såg en bra film innan jag försökte sova för natten och så var första dagen (som kändes och fortfarande känns, som 3 dagar) med lagad rygg all.